Ledare 26/3. Tisdagen den 26 mars är dagen som kan förändra internet, kunskap och kommunikation som vi idag känner till det. Det är dagen europarlamentet kommer att rösta om det så kallade copyrightdirektivet, ett direktiv framtaget av EU-kommissionen och som förra sommaren valsade igenom EU:s utskott utan att tröskas i plenum.
Det nya lagförslaget som EU-parlamentet ska rösta om innebär att ansvaret för att ta bort olovligt använt upphovsrättsskyddat material går från individen, till internetplattformarna. Internetplattformarna, från jättarna till de små chattforumen, ska alltså åläggas ansvaret för vad enskilda individer laddar upp. Det som kulturskapare idag själva anser vara en omöjlig uppgift, att hindra enskilda användare från att olovligen använda deras verk, har de nu lobbat för att internetplattformarna ska göra istället.
Igår gick Socialdemokraternas Jytte Guteland och Marita Ulvskog ut och skrev att de tänkte rösta för kommissionens förslag. De menar att ”uppladdningsfilter” är en överdrift skapad av de ”stora bolagen”, och att lagförslaget egentligen innebär att bolagen ska träffa avtal med kulturskaparna och köpa licenser. Men besitter man en något större konsekvensanalys än en socialist så förstår man också att uppladdningsfilter är precis vad verkligheten kommer landa i.
Det är helt omöjligt för internetplattformar, oavsett om de har en miljard användare eller 20, att övervaka och åtgärda enskilda fall av olovlig användning av material som förekommer på deras sidor. Inte ens Facebook, Youtube eller Twitter med sina tusentals anställda kan hantera den enorma mängd data som dagligen laddas upp och delas av användarna som enskilda fall. Följer inte webbplatserna lagstiftningen, det vill säga inte aktivt tar bort det material som är upphovsrättsskyddat, har de brutit mot lagen och ska antingen betala stora skadestånd eller lägga ner. Eller båda.
Det enda sätt att inte trampa snett i detta minfält blir just uppladdningsfilter. Ett filter som läggs som ett blött täcke över internet, och som inte heller kan skilja på ett upphovsrättsskyddat verk och satir (vilket annars är undantaget från verkets upphovsrättsskydd). Vill man slippa automatiserade filter kan man köpa licenser, det som Socialdemokraternas EU-parlamentariker lyfter som argument till varför direktivet visst kommer fungera finemang. Pratet om att köpa licenser är dock rent struntprat, eftersom majoriteten av internetplattformarna inte har råd att betala sådana – om de ens skulle ha råd med det dyra system som uppladdningsfilter är till att börja med. De som vinner på detta direktiv är därför varken folket eller de svältande konstnärerna, men musik- och filmbolagsjättarna.
Resultatet blir ett dött och färglöst internet där endast de som har råd att köpa uppladdningsfilter finns kvar, samt några fåtal internetjättar som har råd att betala de licensavtal som krävs för att bilder, kultur och kunskap fortsatt ska kunna flöda fritt på just deras plattformar. Censur helt enkelt.
Några få journalister har under det senaste året försöka skaka liv - och allvar - i den svenska debatten angående ämnet. Trots detta har allmänheten och de stora medierna förblivit oberörda. Som mycket annat så verkar inte någon bry sig tills det är försent att agera. Nu är det är hög tid dags att förstå vad som faktiskt ligger på Europaparlamentets bord. På saveyourinternet.eu kan du maila eller ringa de EU-parlamentariker som uttalat sig för eller ännu inte alls huruvida de kommer att stötta det nya direktivet. Utöver Guteland och Ulvskog (S) som stödjer direktivet har Peter Lundgren (SD) samt Anders Sellström (KD) ännu inte uttalat sig.
Skönheten med internet är att det är ett av de få platser kvar i den här världen där idéer, tankar, kultur, konst delas och upplevs fritt. ”The truth is out there” är som mest sant på internet. Men med det nya copyrightdirektivet kommer du som användare inte längre kunna se och skapa det du vill se och skapa, utan du kommer se och skapa det någon annan bestämt att du ska se och skapa - det vill säga staten och de kulturaktörer de valt att gynna genom ett inkomplett och illa genomtänkt direktiv. Kulturskapare ska få betalt för sitt arbete ja, men då ska det ske genom smarta och innovativa tjänster där individen är den ansvarige mottagaren och aktören. Vi är, hur mycket än Socialdemokraterna önskar annat, vuxna människor som måste stå till svars för våra egna handlingar - inklusive våra handlingar på nätet.
För kunskapen, kulturen och frihetens skull kan vi inte längre bara kämpa för att storebror staten ska hålla sig utanför vårt materiella liv - men det virtuella. Yttrandefriheten betyder inte mindre för att den är på nätet, och med EU-kommissionens direktiv är den just nu mer hotad än någonsin.
