Under den senaste månaden har säkerhetspolisen (Säpo) frihetsberövat flera imamer och muslimska ledare runt om i Sverige, bland annat i Umeå, Västerås och Gävle. Säpo har inte gett ut några uppgifter till varför gripande har skett i de enskilda fallen, men har i ett mail till SVT angett att de ”Inom ramen för sitt uppdrag att minska tillväxten av den våldsbejakande extremismen riktat flertalet åtgärder mot aktörer som bedöms ha en tongivande roll vad gäller radikalisering. En sådan åtgärd är att ta personer som utgör ett sådant säkerhetshot i förvar, genom lagen om särskild utlänningskontroll (LSU)”.
Den som besitter grundläggande läsförståelse kan av meddelandet också utläsa att det är precis sådan åtgärd som tagits mot dessa religiösa ledare. Enligt LSU kan en person som inte besitter svensk medborgarskap omhändertas och utvisas, med hänvisning till rikets säkerhet eller om det befaras att personen kommer att begå eller medverka till terroristbrott. Beslutet tas av Migrationsverket, och kan överklagas till regeringen. Då gävlemoskéns imam Abo Raad suttit i förvar hos Migrationsverket sedan den 26e april, är det inte helt fel att anta att han är på väg att bli föremål för just en sådan utvisning.
Abo Raad har flertalet gånger, inte minst av Gefle Dagbland, angetts som en övertygad och strikt salafist. Flertalet gånger har imamen hamnat i blåsväder för sina islamistiska utlåtanden, och inte minst för att han aldrig tagit tydligt avståndstagande från den extremistiska tron. Salafismen är en bokstavstroende gren av sunnitisk islam, och praktiserar religionen så som den lärdes ut av profeten Mohammed och de tre närmaste generationerna muslimer efter honom. Idag är det en konservativ rörelse praktiserad av fundamentalister, där kvinnornas roll är minimal till obefintlig och muslimer varken ska umgås eller beblanda sig med icke-muslimer. Jihadsalafisterna representeras av terrororganisationer som Islamiska Staten, Boko Haram och al-Qaida.
I och med IS fall har den islamistiska propagandan bytt skepnad, från att resa och strida för IS till att uppmana muslimer att separera sig från det svenska samhället. Inte bara det, utan även att bygga upp ett helt eget samhälle. Ett där muslimska barn går i radikala islamska friskolor, där moskéer finansieras av radikala krafter från utlandet och styrs av deras vänner i inlandet. Extremistmiljöerna i Sverige uppskattas ha växt från 200 till 2000 personer, menar terrorforskaren Magnus Ranstorp.
Det är enkelt att konstatera att salafismen är en antidemokratisk rörelse, och att den är oförenlig med såväl svenskt statsskick som lag. Därför lämnar det beteende som nu Gävlemoskéns anhängare och dess likar påvisar en bitter smak i munnen. När Abu Raad togs i förvar demonstrerade över hundra personer i Gävle. Skyltar som ”Gävlemoskén kräver frihet och rättvisa för sin imam” och ”Sluta uppmuntra islamofobia och skapa konflikter”. I lördags hölls en annan manifestation i Stockholm till stöd för de personer som gripits efter Raad, där 200 personer samlades under samma banderoller.
Ett korrekt sätt att reagera när ens lokala religiöse ledare blir gripen för hot mot rikets säkerhet är att tacka svensk polis för att man nu slipper en förklädd extremist i sin församling. Fel sätt att agera är att gå med i ett demonstrationståg (som för övrigt arrangerats av en tidigare terrordömda Amer al-Hasani) och yra om islamofobi.
Det går inte att påstå sig vara för demokrati, eller företräda demokratiska och fredliga syften, men samtidigt inte acceptera eller välkomna att en i det egna ledet omhändertas av rikets säkerhetstjänst. Hade detta varit Ryssland, Turkiet, Iran, Ungern eller någon annan stat med sviktande eller obefintliga demokratiska institutioner hade detta varit en annan fråga, då anklagelser om extremism inte sällan används för att tysta meningsmotståndare. Men detta är Sverige, ett land med ett av världens högsta demokrati- och lägsta korruptionsindex. Den svenska säkerhetspolisen har inte gett oss någon anledning att betvivla dem ännu, tvärtom. Senast i december förra året rapporterades det att minst två planerade terrordåd avvärjts tack vare deras ihärdiga arbete.
Säpo griper inte personer på måfå, och endast två personer har hittills utvisas ur Sverige med stöd av LSU 2017-2018. Men när en individ väl grips på dessa oerhört allvarliga grunder bör det mana till eftertanke hos de som befunnit sig i dennes närhet, inte till uppror. Särskilt när man inte känner till omständigheterna i det enskilda fallet, och därmed inte kan basera sina ställningstaganden på annat än sin personliga upplevelse.
Att demonstrera står varje person fritt i ett demokratiskt samhälle, men det innebär inte att alla demonstrationer också stödjer det demokratiska samhällets fundamentala principer. Det innebär inte heller att de är fredade från kritik. Demonstranterna som stödjer dessa gripna ledare borde skämmas.
