Regeringen måste säga nej till glädjekalkyler

Att storstilade projekt gång efter annan tillåts gå långt över budget visar på en förbluffande brist på engagemang från ansvariga.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Ledare 1/7. När Ostlänken, en ny järnväg mellan Järna och Linköping, var i slutet av planeringsfasen kom plötsligt ett nytt besked från Trafikverket: projektets kostnad på 54 miljarder hade ökat med 10 miljarder. En kostnadsökning på nästan 20 procent. Det här var heller inte första gången Trafikverket kommit med liknande besked. Tvärtom underskattar myndigheten systematiskt kostnaderna för väg- och tågprojekt. Att Trafikverket inte kan hålla sig till sin ursprungliga budget är oroväckande, men än mer oroväckande är att regeringen aldrig tycks våga dra i bromsen när kostnaderna drar iväg.

Listan kan göras lång med alla de projekt som gått över budgeten det senaste årtiondet. Ostlänken och Förbifart Stockholm är bara några exempel. När Riksrevisionen nyligen granskade (29/6) de senaste fyra årens investeringar var den genomsnittliga kostnadsökningen 39 procent högre jämfört med den ursprungliga budgeten. Det har inneburit en ökning på totalt 58 miljarder.

ANNONS

Att kostnaderna konsekvent har skenat iväg verkar däremot inte ha varit något problem för regeringen. I nästan samtliga fall har regeringen stått fast vid sitt första investeringsbeslut, trots att det funnits möjlighet att avbryta eller omprioritera projekten. I fallet med Ostlänken tvingades Trafikverket kalla till krismöte med samtliga kommunalråd längs den berörda sträckan för att gemensamt försöka hitta möjliga besparingar på 10 miljarder. Det är i förlängningen ohållbart. Regeringen måste ta situationen på allvar och våga ompröva beslut när det visar sig att budgeten skiljer sig markant från vad som tidigare utlovats.

Det borde inte heller vara möjligt för Trafikverket att gång på gång underskatta kostnaderna för infrastrukturprojekt. Arbetet med att ta fram mer rättvisande budgetar försvåras dock av att Trafikverket inte gör några systematiska utvärderingar för att undersöka varför den ursprungliga budgeten inte håller. När vi inte säkert vet orsaken till att kostnaderna ökar, går det heller inte att åtgärda inför kommande infrastrukturprojekt.

Bristen på engagemang från regeringen när budgetar oförklarligt drar iväg och Trafikverkets oförmåga att utvärdera problemet får det att framstå som att ingen av dem bryr sig nämnvärt om en notan för en järnväg landar på 50 miljarder eller 60 miljarder.

En stor del av skattebetalarnas pengar går till just infrastruktur, men istället för att få den infrastruktur som ger mest nytta för pengarna får vi den med mest optimistisk budget. I förlängningen innebär det att projekten blir mindre förutsägbara och svårare att finansiera. Motsatt risk finns också: när kostnadskontroll saknas och budgetar allt för ofta övertrasseras riskerar politiker att säga nej även till viktiga och nyttiga projekt. Infrastruktur är en statlig kärnverksamhet. Att staten inte har bättre koll på hur pengarna spenderas och varför kostnaderna skenar är under all kritik.

ANNONS
ANNONS