Ledare 16/6. "Regeringen har 48 timmar på sig". Det är Nooshi Dadgostar, likt en gisslantagare med revolvern i högsta hugg, som framför sina krav på en presskonferens under tisdagen. 10:16 började klockan ticka. Om inte regeringen avstår att gå vidare med förslaget om fri hyressättning vid nybyggnation eller förhandlar fram ett nytt med hyresgästföreningen, så fäller man den.
Dessa försök till politisk utpressning har kommit att bli vänsterpartiets signum. Som all utpressning är planen behäftad med vissa problem. Man får inte ut något av att verkställa hotet, det är att motparten ska gå med på ens krav som man vill åt. För att motparten ska göra det måste denne dock tro att hotet verkligen är på allvar. Frågan är om det är det.
Vad vi har att göra med är egentligen samma situation som rått hela tiden sedan det senaste riksdagsvalet, vilket inte gör den mindre komplicerad. Vad vi ser är en politikens "Mexican standoff", där alla siktar på varandra. Samtidigt är det ett chicken race, möjligen också ett parti poker. Jag skulle önska att det fanns en, välfunnen liknelse som kunde användas för att beskriva situationen, men den är så rörig att det krävs en metaforcocktail för att göra den rättvisa.
V hotar fälla regeringen. Egentligen vill man inte fälla regeringen, man vill att den inte ska gå vidare med hyressättningsutredningen. M och KD vill fälla regeringen, men vill se friare hyressättning. C och L vill också se friare hyressättning men vill inte fälla regeringen. S vill naturligtvis inte fälla sig själva men vill inte egentligen driva igenom fri hyressättning och SD vill alltid fälla regeringen och skjuter från höften på allt som rör sig.
Sverigedemokraternas skjutgalna finger är något som V kan räkna med ska ge deras hot lite större trovärdighet, även om man inte vill nämna dem vid namn. Ensamma har ju V för få mandat för att ens väcka frågan om misstroende.
Under presskonferensen var Dadgostar mycket noga med att poängtera att inget av det här är Vänsterpartiets fel. Det är regeringen och Januaripartierna som har "provocerat" fram denna potentiella regeringskris. Egentligen är det regeringen som hotar väcka misstroende mot sig själv. Stefan Löfven har helt enkelt inte " säkrat sitt underlag som statsminister". Själva står man rena och utan skuld.
Om vi åsidosätter det skamlösa försöket att undfly ansvaret så finns det en poäng. Den uppkomna situationen är inte resultatet av några plötsliga förändringar. Januariavtalet garanterar friare hyressättning och Vänsterpartiet motsätter sig det. Regeringsunderlaget har alltid byggt på önsketänkande, eller tilltro till det egna politiska ränksmidet.
I skrivande stund verkar det som att S bemöter det hela som man brukar, genom att förhala. Lite vekt. Jag säger syna handen, tryck på gasen! För även om Dadgostar drar så är det ens inte säkert att hon kan skjuta skarpt.
