Ledare 14/1. En ohelig allians är ingen lösning! Så lät det från de Liberaler som på söndagen tappert kämpade för att övertyga partikamrater, eller i varje fall ta sista chansen att vädra sitt missnöje. Sällan har väl den liberala kluvenheten demonstreras så tydligt som under det Liberala partirådet.
Att Liberalerna hade styrka nog att välja ett öppet beslutsfattande hedrar partiet. Det blev ett sätt att demonstrera att man faktiskt kan tycka väldigt olika i en svår fråga utan att idiotförklara varandra.
Den senare grenen excellerar ju en del tidigare ”vänner” i alliansen i – vilket Sara Skyttedal (KD) är ett talande exempel på. Med sådana ”vänner” är det inte konstigt att majoriteten inom Liberalernas och Centerpartiet föredragit att testa att teambilda med den gamle ärkefienden. Den vet man i alla fall var man har, till skillnad från de gammelblå, nykonservativa – eller vad man nu kan klassa växande skaror inom M och KD som? Denna svårbestämbara rörelse har varit den avgörande punkten i den liberala beslutsprocessen – såhär långt.
Stefan Löfven och Ulf Kristersson har båda framträtt inför respektive liberalers Talangjury. Båda har på olika sätt väckt gillande, båda har visat kompromissvilja. Det hade funnits givna liberala poänger med att låta Kristersson gå vidare och provspela i stället för Löfven. Men det föll på tvivel på hans förmåga att agera gränsvakt mot partiet som förklarat sig vara liberalismens huvudfiende.
C och L har i princip gjort slut med orden ”Det är inte du Ulf, det är din familj...” Till den familjen räknas Moderater i Skåne som i stället för att hålla SD på avstånd gärna samverkar med partiet.
Det är heller ingen hemlighet att en del av de debattörer och opinionsbildare som nu gastar över svek är samma personer som för inte alltför länge sedan ville slänga ut de båda liberala partierna i alliansgemenskapen. Minns även att de KD-företrädare som väser om svek är samma personer som tog initiativ till det avtalsbrott som sargade alliansen. Och så har vi ögonblicket när avsatta M-ledaren Anna Kinberg Batra öppnade för att börja förhandla med SD... När det blir dags för historieskrivning är det inte den gångna helgens liberala avrättningar (eller skott i foten beroende på hur man ser det) som kommer att betraktas som den allena utlösande faktorn.
Och vem vet? I nästa vecka kan det visa sig att liket lever igen. Då tvingas alla politiker som tappat all sans plötsligt ta avstånd från sina egna fördömanden. Lagom till Liberalernas omröstning kom nämligen beskedet att Vänsterpartisterna är ursinniga och kan tänkas rösta nej till Löfven. Detta även om det då innebär att uppgörelsealternativ 2, en Alliansregering, plötsligt hamnar på förhandlingsbordet om igen.
Det kommer aldrig att hända, säger vissa bedömare. Men hyfsat färska exempel från Göteborg visar att 2018/2019 kan inget uteslutas. Moderater och Kristdemokrater från Göteborg har i dagarna twittrat spydigheter om att C och L ger makt åt extremister. Detta trots att de själva varit med om att säkra Alliansmakt i fullmäktige genom valteknisk samverkan med, ta-daa, bland annat Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ ...
Den politiska kartan har ritats om på många nivåer i svensk politik. Och vi bör ha beredskap för att den kan fortsätta göra det. Därför är det klokt att undvika dörrdrämmande och dödförklaranden av konstellationer som mycket väl kan bli aktuella igen.
