Ledare 25/11. Det mest högprofilerade bidragsfusket på länge, kanske någonsin, kan ha avslöjats. Misstanken om att en minister i ett främmande land lever på svenska bidrag är minst sagt uppseendeväckande. Att Moderaterna greppar tillfället – och genom Tobias Billström (M) begär svar från regeringen – är fullt förståeligt.
Hela historien är så absurd att alla kort måste upp på bordet, så snabbt som möjligt. Även till priset av en eventuell diplomatisk kris. Att försvars- och utrikesutskottet är mitt upp i behandlingen av frågan om fortsatt svenskt deltagande i den militära utbildningsinsatsen i Irak gör frågan extra känslig. Men Sverige är alltså mitt upp i att hanteringen av en proposition som bland annat handlar om att ställa en svensk väpnad styrka till förfogande på plats i Irak fram till slutet av nästa år.
Det ligger i svenskt/internationellt intresse stärka Iraks förmåga att bekämpa Daesh. Men om det visar sig att ansvarig försvarsminister är en klandervärd och opålitlig person är det förstås negativt för hela operationen.
Det arbete som Sverige deltar i handlar om att stabilisera läget i Irak – det arbetet är utsiktslöst om det visar sig sitta bedragare i ledningen. Envisa rykten om dödligt våld i samband med ingripanden mot regimkritiska demonstranter i Irak kan inte heller anses förtroendestärkande.
Problemen med förtroende kvarstår förstås även om försvarsministern nu tvingas avgå, eftersom denne anses ha kunnat röra sig i maktens cirklar på grund av nära kopplingar till andra ledande irakier.
Det vore märkligt om Ardalan Shekarabi (S) och Morgan Johansson (S) inte hörsammade de kallelser som Moderaterna nu kommit med – historien är trots allt tämligen unik. Och som läget är angår frågan och dess fortsatta hantering – även vår försvarsminister.
