STOCKHOLM 20230202
Finlands statsminister Sanna Marin och statsminister Ulf Kristersson.
STOCKHOLM 20230202 Finlands statsminister Sanna Marin och statsminister Ulf Kristersson. Bild: Jonas Ekströmer/TT

Maria Haldesten: Prestigeförlust för Kristersson när Marin går före

Osäkert krypande har bidragit till att Sverige hamnar på efterkälken jämfört med Finland.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Det måste svida. Inte säkerhetsmässigt. För med Finland i Nato blir Norden tryggare - även om Sverige får vänta lite längre.

Självfallet är det dock en prestigeförlust för Ulf Kristersson att nu tvingas erkänna att han troligen blir omsprungen av en yngre, socialdemokratisk, kvinnlig statsminister.

Det är dock så den bistra sanningen ser ut. Finlands Sanna Marin var snabbare och skarpare i hanteringen av såväl Rysslands invasion av Ukraina - som i arbetet med den finska Nato-processen. Och hennes statsmannamässiga beslutsamhet har stärkt såväl hennes som Finlands rykte internationellt.

Sverige däremot har visat alltför lite av den där storhundsattityden som Carl Bildt hade rykte om sig att besitta. Inte heller lyckades Ulf Kristersson (M) förmedla något slags storkukslugn.

ANNONS

Den offentliga bilden har i stället gett intrycket av en ledning som är sämre på förhandlande än en svensk turist på en turkisk basar. Istället för att lyckas få ner priset har det i stället gradvis gått upp.

Till regeringens försvar kan sägas att vissa svårförutsägbara omständigheter - som den SD-doftande Paludansoppan - har rört till processen. Och man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att förstå att koranbränningarna sammanfallit väl med Turkiets sökande efter ursäkter att bromsa. Att avtal är till för att hållas tycks inte vara en regel som Erdogan spelar efter. För det är ju, vilket Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg påtalat, tydligt att såväl Sverige som Finland levt upp till det trepartsavtal som slöts med Turkiet.

Att krånglet i Natomaskineriet har spelat Ryssland i händerna är uppenbart. Det är heller ingen hemlighet att Turkiets intresse av att spela svårflörtat sammanfaller väl med Rysslands intresse av att förhindra en Natoutvidgning. Och eftersom relationen mellan Moskva och Ankara är osedvanligt varm - med europeiska mått mätt - är det lätt att anta att Kreml har öst beröm över Erdogans strategi.

S-ledaren Magdalena Andersson ligger dock jämförelsevis lågt i sitt recenserande av hur den sittande regeringen fullföljt den process som inleddes under hennes tid vid makten. Andersson tog dock tillfället att även hon kalla till presskonferens - för att påtala att det inte är bra för Sverige att hamna på efterkälken.

ANNONS

Bra är det varken för Sverige eller Nato - vars paragraf om öppna dörrar får sig en knäck. Men motsatsen hade varit värre - alltså att det var Finland som fick vänta längst. Det är ju trots allt Finland som direkt får kalla kårar längs ryggen när grannbjörnen andas.

Nu kan det i stället bli så att Sverige hamnar i väntrummet ännu en tid - om än omgiven av varma Natoländer som vi kommer att ha ett fortsatt nära samarbete med. Det är förvisso en lägesförbättring, men icke desto mindre ett bakslag för en regering bestående av partier som länge drivit frågan om Natomedlemskap.

ANNONS