Ledare 5/11. Sällan har behovet av kaffe, kaka och en trygg talman varit så stort. Men USA har ingen Anders Norlén. Och Trump gjorde en Trump – och förklarade sig som segrare sent på valnatten redan innan alla röster räknats. Men så tycker han inte att alla röster bör räknas. Faktum är att han fick hela världen att sätta i halsen när han begärde rösträkningsstopp. Han misstänkliggjorde förtidsrösternas legitimitet och lovade ta frågan till domstol.
Utspelet förfärade, men det förvånade inte alla. Faktum är att Donald Trump betedde sig precis så samhällsfarligt som ett antal experter hade förutsagt, däribland författaren Anne Applebaum och Demokraten Bernie Sanders.
Att USA kommit dithän att en sittande president hotar med att inte respektera den demokratiska processen – som kan ta tid – är kusligt.
Storbritanniens tidigare utrikesminister Jeremy Hunt markerade i BBC att talet om ”processande och ett stulet val skulle få presidenter som Putin i Ryssland och Xi i Kina att le”.
Det har de flera skäl till. För när en sittande president skakar det demokratiska systemets grundvalar finns inte bara en omedelbar risk för våldsamma kravaller på gator och torg.
Det finns risk för att den interna splittringen gör att länder som Ryssland och Kina ser sin chans. Ett USA som förlamas ytterligare av interna konflikter kan snabbt förlora sin världsledande roll - och sin position som förebild. Visserligen har fyra år med Trump redan ställt till med den sortens skador - men fallet kan bli än djupare.
Trumps påståendet att det är något skumt när rösträknandet tar tid är förstås rent skitsnack. Det är inte första gången en noggrann räkning kräver dagar. 2008 dröjde det till 19 november innan alla röster i Missouri var räknade. För att inte tala om hur det gick år 2000 när det hängde på Florida i slutstriden mellan Bush och Gore – och avgörandet till slut faktiskt krävde ett domstolsavgörande vad gällde omräkning av röster (vilket förstås inte kan liknas vid att en president kräver rösträkningsstopp).
Hur rösträkningen slutar den här gången återstår att se - liksom hur efterspelet blir. Optimisterna pekar på att den amerikanska demokratin överlevt såväl rösträkningskaos och skandaler förr. Varför skulle det system som finns bakom Trump skydda den här gången - han är ju trots allt inte envåldshärskare?
Andra fruktar att den amerikanska konstitutionen inte utgör en tillräcklig garanti för en fredligt och värdigt maktöverlämnande - och att Trump kan sätta hela världens ekonomi i gungning genom att vägra avgå även om han förlorar.
