Polen visar gång på gång att de inte prioriterar EU:s värderingar om demokrati, rättsstat och mänskliga rättigheter - samtidigt som de inte har några problem med att fortsatt använda EU som bankomat. Vill man inte följa EU:s gemensamma värderingar, som Polen en gång i tiden frivilligt gick med på när de ville få medlemskap i EU, har man faktiskt inget i unionen att göra.
EU är uppbyggt på ett antal viktiga direktiv som värnar om demokratin, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer, där medlemskapet är frivilligt och grundat på just dessa värderingar.
En sak ska vi ha klart för oss och det är att den polska domstolen som kom med domstolsbeslutet inte är opartisk. Det är en politiskt tillsatt domstol, som har blivit en politisk megafon för det styrande regeringspartiet PiS. Ett parti som systematiskt inskränker hbtqi-personers möjligheter att leva fritt och kvinnors rättigheter att bestämma över den egna kroppen.
Det är väldigt enkelt att - som den polska regeringen just nu gör - utmåla sig själva som offer och sitta och klaga på EU, och se EU som en stor koloss som bara beslutar saker som är omöjligt att påverka. En tendens som också finns hos många svenska medborgare. Eller så kan man att byta perspektiv: väljer man att vara en aktiv del av EU-samarbetet finns alla möjligheter för Polen, liksom Sverige, att jobba proaktivt och sätta agendan för att påverka utvecklingen i en riktning som gynnar både land och medborgare.
Låt oss dock stanna lite vid det faktum att Polen är en av de medlemsstater som får de största summorna utbetalda från EU. Den polska regeringen, som styr med en ytterst bräcklig majoritet, har länge försökt plocka russinen ur kakan och på samma gång öka avståndet till EU. Det regeringen helt bortser från är att polackerna är de invånare som är de tredje mest EU-positiva. När de fick höra om domstolsbeslutet gick de i flera städer ut och protesterade, med EU-flaggan i högsta hugg under parollen ”Vi stannar.” Det är deras och de polska medborgarnas rättigheter vi måste skydda.
EU-kommissionen borde ha satt ned foten långt tidigare. I Centerpartiet har vi länge kämpat för att få fram ett demokratilås på EU-nivå som villkorar EU-pengarna. Nu när det finns på plats måste EU-kommissionen använda sig av det – om de fortsatt väljer att vara passiva har vi i Europaparlamentet meddelat att vi kommer att dra kommissionen till domstol. Följer man inte rättsstatens principer och grundläggande mänskliga rättigheter, ska man inte heller ha rätt till EU-pengar. Det är inte förhandlingsbart.
