Kyrktornet i Vinberg reser sig mot natthimlen. Jag rycker till. Minns sökpådraget för fyra år sedan. Minns sorgen. Men framförallt värmen och kraften från ett lokalsamhälle som slöt sig samman.
Det är med den tanken i huvudet jag kliver in i den varma bygdegården.
Pepparkakorna står på bordet. Samlingssalen är full av hallänningar av det slag som brukar sjunga lokalsamhällesvisan på stämmorna.
Det är en sång om vikten av att hjälpas åt med att bygga ett samhälle där ingen ställs utanför.
”Plötsligt går vi mot katastrof, om vi sumpar vår sista chans” lyder en av stroferna.
Egentligen är det ekologisk balans som åsyftas, men det skulle kunna handla om Centern. I Vinbergs samhälle och kyrkby har ett betydande antal väljare har flytt C och S för SD - som blivit till största parti.
Sånt svider.
Varbergspolitikern Harald Lagerstedt (C) säger det som alla i lokalen tänker.
”Det är ingen tvekan om att vi måste återta landsbygden”
Nu vill han veta hur partiledarkandidaterna på podiet vill lösa problemet.
- Det är oerhört många frågor som folk är väldigt arga över ute i bygderna. Om inte vi kanaliserar det och blir den självklara rösten för invånarna gentemot myndighetssverige, så får vi inte lätt, säger Daniel Bäckström.
Att han är väl förankrad i den verklighet han talar är ett skäl till varför många centerpartister ser honom som självklar ledare för återtåget.
Men i veckan snubblande han till, fumlade i en HBTQ-fråga. Oro spred sig i Centerled.
För många Centerpartister är förvisso gudstron lika given som den var i det gamla bondesamhället. Det är därför Centern fortfarande finns som parti i kyrkovalet. Men KD-fasoner är lika illa sedda som Schartau. Så företrädare för Elisabeth Thand Ringqvist såg sin chans att utnyttja tillfället för rävspel, vilket dock snart avslöjades.
På podiet i Vinberg är dock Daniel Bäckström rak och tydlig. Han skulle viga bögar om han hade vigselrätt och ser sig som en förkämpe för allas lika värde.
Han står, lika självklart som de övriga, upp för rätten till abort, och är emot samvetsfrihet.
Samtliga tre partiledarkandidater är tydliga med att barnmorskor som tänker sig vägra vissa arbetsmoment får söka sig nån annanstans.
Samsyn alltså. Och så var den saken ur världen?
Nja. Det beror lite på vem du frågar. En snabb överflygning av publiken i bygdegården visar att varje kandidat har sin supporterskara - varav vissa skadeglatt påminner om motståndarnas tabbar.
– Vissa centerkvinnor är nog ändå nöjda med att ha gett sin favorit ett försprång, spekulerar en åhörare.
Om det stämmer, desto mer förvånande att Elisabeth Thand Ringqvist famlar i en av CK:s hjärtefrågor, våld mot kvinnor.
- Jag har inte jobbat så nära med de frågorna, säger hon avvaktande. Sedan föreslår hon fler vuxna i skolan - för att bättre fånga upp barn som far illa.
På en fråga på läroplikt, som tycks ha ungdomsförbundet som avsändare, är hon desto tydligare,
- Det skall vara skolplikt, för det är viktigt med social samvaro i skolan och pressen på närvaro, säger hon - och utgår från personlig erfarenhet av ett barn med NPF.
Att basera sin politik på egen erfarenhet av ETT barns upplevelser kan dock vara vanskligt. Visserligen blev det ramaskri när Centerpartiet, i ett första utkast till idéprogram, förslog att avskaffa skolplikten. Men det har hänt en hel del inom skola och samhälle sedan dess. Och pandemin bidrog till att föra utvecklingen framåt. Numera finns skäl att även se digitala lösningar som ett sätt att rädda de byskolor som blivit förlorare i en tid av lärarbrist.
Hur vi ska fixa såväl service som kompetensförsörjning var förstås en fråga på agendan.
Muharrem Demirok var snabb med att lyfta innovativa lösningar, som att låta byggelever bygga faktiska hus, som ett sätt att ge yrkesprogrammen ett lyft. Elisabeth Thand Ringqvist ville göra det lättare att ta studielån oavsett ålder. Och Daniel Bäckström föreslog nedskrivna studielån för att locka lärare eller lärare till glesbygden.
Men staden då?
– Vi måste vara försiktiga med att ställa stad mot land - och se upp med motståndare som vill så split. Vi ska kunna vinna bägge. Jobba lite som med kampanjen "nära dig", sade Muharrem Demirok.
– Lokalsamhällen finns även i storstan, inflikade Daniel Bäckström.
I den stunden var det som om Karl-Erik Olssons ande gick genom rummet. Ni vet, Centerpartisten som rörde sig lika obehindrat på det skånska fältet som i EU:s finrum.
Kan Daniel Bäckström bli den som tar upp hans fallna mantel?
Tanken är inte långsökt. Och det är intressant att se hur han fångar stöd i breda grupper.
I bygdegården i Vinberg möter jag en övertygad Bäckström-supporter i en golfare från Kungsbacka. På sociala medier noterar jag hur den stundtals rebelliska Helena Lindahl ger Bäckström sitt stöd:
"En ledare som värderar ömsesidig respekt och pragmatiska lösningar högre än det egna egot. Det tror jag är en viktig egenskap för att bygga en starkare, bredare och mer relevant rörelse."
De C-motståndare som i veckan har velat döma ut Bäckström har skäl att ifrågasätta det egna omdömet.
