Först hade vi en rekordlång regeringsbildning och ett januariavtal med mittenpartierna. Sedan kom pandemin som ställde allt på huvudet och ledde till fler extrabudgetar än jag nu orkar räkna. Och de senaste månaderna har vi levt med Rysslands olagliga invasion av Ukraina och den nya säkerhetspolitiska verklighet det innebär. I förra veckan sökte alliansfria Sverige medlemskap i Nato.
Den militära alliansfriheten har tjänat Sverige väl men i den nya säkerhetspolitiska verkligheten som råder är Socialdemokraternas slutsats att den inte kommer tjäna oss lika väl i framtiden. Det finns ett före och ett efter den 24 februari. Invasionen av Ukraina visar vad Ryssland är redo att göra. Vi kan inte utesluta att Ryssland agerar lika risktagande i vårt omedelbara närområde. Europa, Sverige och svenska folket lever i en ny och farlig verklighet.
För mig började omprövningen av min inställning till Nato för länge sedan. För tjugotre år sedan bedrev den serbiska regimen en hårdför politik mot den albanska befolkningen i Kosovo – en befolkning jag och min familj tillhörde. Det som satte stopp för den dåvarande serbiska regimens övergrepp var Natoländernas ingripande 1999. Det var första gången jag såg hur styrkan i en gemensam försvarsallians kan hjälpa utsatta.
Som ledamot av Europarådet har jag på nära håll sett Rysslands utveckling mot en alltmer auktoritär stat under Putin och vad den har inneburit för grannländerna. Redan 2008 invaderade Ryssland Georgien. Abkhasien och Sydossetien har i praktiken varit ryskockuperade sedan dess.
Kriget i Ukraina började egentligen redan 2014 när Ryssland annekterade Krim och ockuperade delar av Donbassområdet. Det skedde efter att folkliga protester tvingat bort den ryssvänlige presidenten och Ukraina definitivt vänt sig västerut. Fram till dess fanns på riktigt olika syn i det ofta ryskspråkiga östra Ukraina som värnade relationen med Ryssland och i de västliga delarna som ville vända sig mot EU och Nato. I dag står Ukraina enat mot den ryska aggressionen. Putin har lyckats med precis motsatsen med det han ville.
Västvärlden har reagerat på Putins aggressioner även tidigare, men ganska halvhjärtat. Nu ser vi alla vad Putin är beredd till och responsen har varit enad. Jag var själv med när man röstade för att Ryssland skulle uteslutas ur Europarådet. Nu förbereder EU sig på en framtid utan rysk olja och gas. Det är en nödvändig omställning – både för klimatet och säkerhetspolitiskt – men det är klart att det kommer kosta även för svenska konsumenter.
Jag välkomnar att Sverige nu söker medlemskap i Nato även om det var ett tungt beslut och jag förstår att många socialdemokrater (och även många andra svenskar) kommit till en annan slutsats.
