En rustning som bara täcker framdelen av kroppen. Ni fattar hur idiotiskt det låter. Men under orimligt lång tid är det nästan så det har sett ut. När försvaret bantades ned för att bli ”smalare men vassare” lämnade man våra hamnar, skärgård och kustlinje alltför blottade.
Huvuddelen av de marina försvarsresurserna koncentrerades längs östkusten. Visserligen ligger det väderstrecket mer i farans riktning. Men det var som om tanken på bakhåll inte föresvävade de beslutsfattare som höll i taktpinnen. Högljudda protester, från vår sida landet, avfärdades som om det vore fråga om simpelt lokalpolitiskt missnöje. Trots att strategin var så uppenbart osmart för ett importberoende land, så även vad gäller livsmedelsförsörjningen.
Mest rasande över den illa genomtänkta avrustningspolitiken var kommunalrådet Göran Johansson. Han anklagade sin egen partikollega, dåvarande försvarsministern Leni Björklund, för illa underbyggda beslut och "kvalificerat skitprat".
- Göran hade rätt både då nu. Ett regemente i det här läget är både logiskt och rimligt, erkände försvarsminister Peter Hultqvist (S) när AMF4 nyligen återuppstod, med pompa och ståt.
Ministern konstaterade att många försvarsbeslut tidigare tagits med för kort perspektiv. Det är en underdrift. De politiker som fattade nedläggningsbeslutet insåg uppenbarligen inte att Ryssland bara vilade på hanen.
– Vi måste förstå att världen har förändrats. Det stora uppvaknandet, som borde ha varit större egentligen, var 2008 när Ryssland gick in i Georgien. 2014 annekterade Ryssland Krim och delar av Donetsk och Donbas i Ukraina och där har det sedan dess pågått ett krig. Detta har föranlett en försämrad omvärldssituation och det är bakgrunden till varför Sverige nu rustar upp, förklarar Överste Fredrik Herlitz, nyligen utnämnd chef för Älvsborgs amfibieregemente och Göteborgs garnison.
Att det dröjt ända till 2021 innan insikten sjunkit in såpass att västkustens viktiga hamnar och områden nu får ett starkare skydd kan tyckas beklämmande, men nu stärks skyddet av strategiskt viktig infrastruktur på västkusten.
- Pandemin har lärt oss att det finns en känslighet i de logistiska flödena när de utsätts för påverkan. Därför är det bra att regementet återetableras, konstaterar regementschefen Fredrik Herlitz.
Lv6, som också en gång flyttades från Göteborg, anses numera säkert rotat i Halmstad. Men utökade kontakter norröver är att räkna med.
– Marinen verkar längs med hela Sveriges kust och på västkusten kommer förband ur Amf 4 att verka i samtliga delar – inklusive hamnarna Varberg, Falkenberg och Halmstad. Det gör att samarbeten mellan västkustens regementen är en självklarhet, säger Fredrik Herlitz.
Övningsbehovet skall inte underskattas. Inte minst som ytterligare ett betydande antal värnpliktiga nu åter skall drillas på västkustens regementen. Det innebär en kvantitetshöjning inom svenska försvaret. Men det behövs också en kvalitetshöjning, inte minst inom marinen.
Visbykorvetterna, med sina karakteristiska silhuetter, må vara bestyckade med avancerad teknologi. Men de behöver uppdateras, och vapensystemen förstärkas, inte minst vad gäller luftförsvar. Och det finns ett påtagligt behov av de nya, moderna ubåtar som tillverkas på Saab Kockums i Karlskrona.
Pandemin blev en väckarklocka. Liksom containerfartyget M/V Ever Given grundstötning i Suezkanalen. Men det finns många fler skäl att sätta sjöfarten och sjöfartskyddet än mer i fokus. Kungliga Örlogsmannasällskapet (KÖMS), som leds av den rutinerade ordföranden, konteramiral (ret) Anders Grenstad, påminde om detta under upplysande seminarier i på bland annat AMF4.
Att KÖMS, som fyller 250 år i år, firar jubileet genom att sprida kunskap och kompetens kring Sverige marina intressen är både viktigt och synnerligen angeläget. Inte ens här på Västkusten kan vi skryta med att det i ledningarna för våra kommuner alltid sitter beslutsfattare som verkligen förstår vårt stora beroende av sjöfarten - och därmed också skyddet av den.
