Vi möts i stadshuset över en kopp kaffe för att prata om Centerpartiet, liberalism och politiken i stort. Under våren har det varit ständiga möten om corona och läget i kommunen men nu sker de inte lika frekvent. Någon slags sommarledighet ska det också bli så småningom, så gott som det går för en politiker.
Vem är du för de som inte känner dig?
– En engagerad och driven person som alltid velat påverka. Jag är liberal, humanist och feminist. På högstadiet var det väldigt mycket rasism som florerade och jag tyckte det var viktigt att markera för människors lika rätt och värde. Det och ett stort engagemang i miljöfrågor var anledningen till att jag gick med i Centerpartiets ungdomsförbund.
Känner du dig lika hemma i centerrörelsen nu som när du började engagera dig för 30 år sedan?
– Absolut. Det är en tydligare liberal rörelse nu. Den ekohumanism som man pratade om då sammanfattade min ingång väldigt väl sedan var det inte så många som kallade sig liberaler då, det var snarare ett skällsord. Vi driver samma frågor om människors självbestämmande men nu är inte liberal ett skällsord på samma sätt, och tur är väl det.
Hur har din egen ideologiska utveckling varit?
– Kärnan är densamma. När jag började engagera mig så var det mycket på grund av den rasism som fanns och exakt samma saker händer nu. När det kom stora flyktingströmmar från Jugoslavien på 90-talet protesterade man, sa åt dem att åka hem och brände flyktingboenden. Exakt samma saker har skett nu med flyktingvågen från Syrien och det är så sorgligt att se hur allt återupprepar sig. Sedan är det miljö- rörelsen och den är densamma även om det kanske pratas mer om klimatet idag. Då var det Agenda 21 som var det stora vid det tillfället som blev ett avstamp för miljörörelsen där Centerpartiet var oerhört engagerade. Centerpartiet är fort- farande den gröna och realistiska kraften i miljörörelsen och Sverige idag.
Har du någonsin tvivlat på ditt centerengagemang?
– Nej aldrig. Även om man inte alltid håller med om allting som det beslutas om på partistämman. Men man kan vara den som ställer sig utanför och gnäller eller så försöker man påverka inifrån. Jag har alltid valt att försöka att påverka. Man behöver inte vara kommunalråd, sitta i partistyrelsen eller ha någon tung post för att kunna påverka samhällsutvecklingen.
Har den viljan att påverka samhället till något bättre varit en drivkraft?
– Ja absolut. Det är den drivkraften som jag har. Om det inte är det man vill vet jag egentligen inte varför man skulle engagera sig i ett politiskt parti. Det är klart att viljan att förändra och föra samhället framåt i den riktning man tror är bra är en drivkraft.
Varberg styrs av Alliansen vilket du i tidigare intervjuer sagt fungerar väldigt bra. Detsamma kan man, tyvärr, inte säga om Alliansen nationellt. Känner du en oro för Alliansens framtid?
– På lokal nivå är jag inte orolig. Här bygger samarbeten mycket på en fungerande personkemi och att man är beredd att hitta lösningar på problem. Sedan ligger vi ideologiskt nära varandra vilket underlättar. Vårt samarbete går långt tillbaka i tiden. Det finns ett grundmurat samarbete där vi vet var vi har varandra. På riksplan kan man tyvärr konstatera att det inte finns någon allians för tillfället.
Är du oroad eller hoppfull inför Alliansens framtid?
– Jag ser det som uteslutet att vi kommer gå till val som Alliansen 2022. Vi är för långt ifrån varandra i dag. Men det är klart att det är det alternativet jag hoppas på så småningom, att vi ska komma tillbaka till där vi var. Men min ingång är fortfarande att ett samarbete där vi är beroende av Sverigedemokraterna är helt uteslutet.
Vad innebär det för dig, att vara beroende av Sverigedemokraterna?
– Att vi på något vis aktivt skulle behöva deras stöd. Sedan får man ha respekt för att detta är frågor som kommer diskuteras ända fram till valet. Jag tror att varje parti på ett tydligare sätt än tidigare kommer gå fram själv och inte tidigt berätta vilka man ämnar att styra med. Men den utveckling som är nu där Sverigedemokraterna växer och främlingsfientligheten ökar tycker jag man måste markera emot. Det är högerpopulistiskt och det är viktigt att Centerpartiet visar att man är mot det. Som i Europaparlamentsvalet 2019. Då behövdes det verkligen en motpol till högerpopulismen och jag tycker det är bra att Centerpartiet var tydliga.
Är det inte risk att motståndaren blir en måttstock man ständigt måste förhålla sig till om man alltid ska berätta vad man är mot?
– Det beror på hur det allmänna läget ser ut. Då var det viktigt markera mot högerpopulismen.Det ska inte vara det dominerande budskapet, det var ju bara på någon enstaka affisch vi hade det budskapet. Men man ska inte vara rädd för att visa vad man är mot.
Framtiden för liberalismen kan onekligen te sig dyster. Skulle det vara val idag skulle Liberalerna åka ut ur riksdagen, Moderaterna har gått mer åt höger och Centerpartiet ökar inte direkt i opinionen. Hur ser du på framtiden för liberalismen?
– Jag önskar såklart att vi kan få ett starkare liberalt block där Centerpartiet och Liberalerna var för sig växer sig starkare. Tittar man i Sverige så går det lite dåligt för liberalismen men tittar man runt om i världen är det egentligen en polarisering mellan konservatism och liberalism där det snarare är socialismen som har backat, vilket inte har skett här. Det jag oroar mig för nu utifrån det som händer med corona är att det ropas mer efter socialistiska reformer och en större stat som ska ta mer ansvar för det som nu är i kommunal och regional regi. Delar av det som vi drivit igenom som varit liberalt ifrågasätts på väldigt dåliga grunder, som exempelvis avskaffandet av apoteksmonopolet eller möjligheten till att kunna välja en privat utförare. Eller att man ifrågasätter det kommunala självstyret, vilket är grundläggande för hela Centerpartiets politik och vår utgångspunkt i det vi driver. Att människan själv ska få bestämma och att beslut ska fattas nära. Jag är säker på att vi efter det här kommer få diskussioner om det kommunala självstyret och vad som ska vara statens uppgift och roll.
Vad är dina förväntningar på Centerpartiet i den diskussionen?
– Att vi väldigt tydligt står upp för det kommunala självstyret och möjligheten för människan att fortsatt välja exempelvis vilket apotek eller vårdinrättning hon vill gå till. Vi måste tydligt förklara fördelarna med våra liberala reformer och varför de behövs.
Måste man mer än tidigare slå vakt om de friheter man har givits?
– Inte slå vakt men vi måste prata mer om vad det innebär ifall man tar bort de liberala reformer som har kommit till. När man står och kampanjar på torget säger många att det inte borde få finnas privata utförare inom sjukvården eller äldreomsorgen men när man frågar vilken utförare de själva har visar det sig att de har en privat. Jag tror det är lätt att ta valfriheten för givet. Sedan behöver vi en bättre samordning mellan kommuner och regioner och en fungerande krisorganisation. När den här formen av händelser inträffar måste vi ha en beredskap. Svaret på en kris kan aldrig vara en starkare stat och det har vi som är liberaler en skyldighet att visa.
Christofer Bergenblock är lärare i grunden och kommunalråd i Varberg sedan 2018. I september 2019 valdes han in i Centerpartiets partistyrelse.
