Signaler från flera politiker, bland annat Annie Lööf (C) visar emellertid att det är möjligt att fortsätta förhandlingarna ett tag till. Utredningen, som är alternativet till förhandlingsresultatet, är på remiss till den 26 oktober och deadline för parterna bör rimligen ligga där.
Det borde ligga i parternas intresse att arbetsmarknadsfrågor även i fortsättningen ska hanteras av arbetsmarknadens parter, enligt den så kallade svenska modell som gällt i årtionden. Men Byggnads ordförande Johan Lindholm menar att man var tvingade att ”förhandla under galgen” i och med att punkten finns med i januariöverenskommelsen. Flera uttalanden från båda hållen uttrycker tvivel över att mer tid skulle hjälpa.
Att debatten kring turordningsreglerna är så enormt polariserad i Sverige är svårt att förstå. Det är som om både hörsel och syn försvinner när ordet las nämns. Ingen verkar kunna diskutera frågan med öppet sinne och nyanser utan låsningarna kommer direkt.
Kommentarerna efter att förhandlingarna strandat var därför i många avseenden förutsägbara. Vänsterledaren Jonas Sjöstedt aviserade att han vill lämna in en misstroendeförklaring och fick genast KD med sig. För Ebba Busch verkar det vara ett självändamål att fälla regeringen, oavsett vad förslaget gäller.
Ulf Kristersson verkar däremot äntligen bete sig som den ”vuxne i rummet”. Han deklarerade att M inte stödjer Sjöstedts hot om en misstroendeförklaring. Med tanke på att många av hans väljare troligen är företagare måste han här balansera mellan sin önskan att fälla regeringen Löfven och att vara nöjd med ett politiskt förslag som han själv skulle kunna ha lagt. Om man vågar lita på det kan januaripartierna få igenom utredningens förslag med hjälp av moderaterna. Det bästa vore förstås om förhandlingarna återuppstår och att frågorna kan lösas mellan arbetsmarknadens parter, som de bör göra för att upprätthålla den svenska modellen.
Arbetstagarorganisationerna kämpar bara för sina medlemmar, men det finns många som står utanför arbetsmarknaden och som lättare skulle få ett jobb med uppluckrade regler. Den svenska arbetsmarknaden är alldeles för orörlig där många inte vågar sluta sina jobb eftersom det är svårt att få ett nytt. Att backa från januariöverenskommelsen vore förödande av flera skäl, men främst för att svenskarna behöver en modernare arbetsmarknadspolitik.
