Samtidigt är det med sorg jag ser att det förtroendet av allt fler förvaltas allt sämre. Jag hör ofta från personer som inte själva är politiskt aktiva en förundran över att politiker inte bara kommer överens och gör sitt för att lösa samhällsproblemen. Det finns naturligtvis ganska ofta sakliga skäl till det, politiker tillhör ju olika politiska partier för att vi ser olika problem och har olika lösningar. Den som, likt Ulf Kristersson, tror att politik bara handlar om att samarbeta med dem som man i en sakfråga tycker lika med bedrar sig själv. I verkligheten kommer man att behöva kompromissa i en rad frågor för att få igenom sin vilja i andra.
Ändå kan jag också känna en frustration över polariseringen i dagens politik. Som gammal gråsosse saknar jag tiden när ett handslag var ett handslag. I dag känns det som att man kan komma överens om de mest grundläggande regler på måndagen – och svika dem på tisdagen. Det bådar inte gott för viljan att komma överens.
Det har blivit svårare att göra uppgörelser även när man egentligen är överens. Moderaterna har flera gånger under mandatperioden valt att lämna förhandlingar istället för att försöka komma framåt. Det gäller till exempel förhandlingarna om gängkriminaliteten. I andra fall, som energiuppgörelsen, har vi från början varit överens men sedan har man sagt att uppgörelsen inte längre gäller.
I båda fallen handlar det om att det är mer fördelaktigt i väljarnas ögon att stå vid sidan om och kritisera. Man har helt enkelt försökt hitta en konflikt med oss att visa för väljarna. Och visst är det enklare att gå ut och tala om för väljarna vad man själv vill än att stå för en kompromiss – men även i regeringsställning är det allt för sällan man hittar en majoritet för precis det man vill. Alla gör det någon gång – även jag.
I huvudsak så står jag dock hellre upp för den bra politik vi får igenom genom förhandlingar och kompromisser än står vid sidan av och klagar. Tyvärr är det en inställning som inte ger utdelning i opinionen i dagens debattklimat. Det är synd för ska vi verkligen lösa samhällsproblemen så behöver vi ta tag i dem tillsammans istället för att göra livet surt för varandra.
