Signerat 20/8. Hur mycket ska det få kosta att gå i svensk skola? Enligt svensk lag är svaret ingenting. Det som däremot börjas tummas på är kostnader kopplade till skolutflykter och aktiviteter utanför klassrummen. Här gäller det att grund- och gymnasieskolorna håller tungan rätt i mun och inte börjar undergräva alla elevers rätt till en fri och jämlik utbildning.
Skolverket beskriver att den svenska skolan ”ska huvudsakligen vara avgiftsfri”. Böcker och läroverktyg ska tillhandahållas utan extra kostnad för elev eller vårdnadshavare, men i enstaka fall får små kostnader accepteras. I dessa fall kan det exempelvis gälla ”en färdbiljett eller en mindre avgift till ett museum”.
Skolverket understryker dock att skolorna ska vara försiktiga med att ta ut sådana avgifter med hänsyn till att de kan vara betungande för hushåll med svag ekonomi, särskilt om de förekommer vid upprepade tillfällen.
Förra året kom en undersökning från Rädda Barnen/Novus där problemen med skolavgifter belyses från elevernas perspektiv. 39 procent av de tillfrågade gymnasie-eleverna kände någon eller många som behövt avstå fritids- eller skolaktiviteter på grund av ekonomiska skäl. Runt hälften av de tillfrågade uppgav även att skolan bett dem om pengar för matsäck eller utflykt.
I en äldre RB-rapport från 2008 uppgav var tredje förälder att skolan bett om pengar och att det i snitt skett 2,6 gånger under året. En femtedel av de då tillfrågade föräldrarna ombads att betala över 400 kronor per läsår, vilket i dagens penningmått skulle motsvara ungefär 450 kronor. Det är en summa som är långt mycket mer än vad en familj bör avkrävas för att ett barn ska kunna delta i skolaktiviteterna. För en flerbarnsfamilj kan kostnaderna lätt sticka iväg, inte minst för ensamstående föräldrar som redan har det svårt att få ihop ekonomin.
Det är ett förrädiskt antagande att utgå ifrån att alla elever kommer från hem som har råd att betala några hundralappar per år till barnets skolgång. 186 000 svenska barn uppskattas enligt Rädda Barnen att leva i barnfattigdom och mörkertalet uppskattas vara stort. Det som ofta blir den synliga vattendelaren mellan skolbarnens ekonomiska hemsituation är huruvida de har råd att betala för museiavgiften eller om de har med sig matsäck till utflykten.
Det är inte försvarbart att låta varje elev och förälder avkrävas pengar, utrustning eller medhavd mat i samband med utflykter och klassresor. Om skolan verkligen ska vara öppen för alla måste rektorer och lärare inse att när de börjar be om pengar kommer det oundvikligen leda till att någon eller några elever medvetet ”sjukanmäler” sig för att undvika skammen av att vara den i klassen som inte har råd.
När det gäller alla barns rätt till en jämlik utbildning är det inte rimligt att vissa tvingas avstå från aktiviteter på grund av familjens svaga ekonomi. Om svensk skola på allvar ska kunna garantera eleverna en likvärdig utbildning bör alla skolor – oavsett kommun – sluta ta ut avgifter i samband med skolutflykterna.
