Organisationen Bris, Barnens rätt i samhället, tar emot telefonsamtal från barn som mår dåligt. Under jullovet 2020/21 (21/12–6/1) hade Bris kuratorer 1438 samtal med barn – en ökning med hela 40 procent jämfört med samma period föregående år. Det vanligaste som barn ville prata om handlade om familjen, om känslor av nedstämdhet och ångest, om att inte kunna träffa vänner och om funderingar och känslor kopplade till hur ens skolgång kommer att se ut efter lovet.
Den psykiska ohälsan bland barn och unga ökade redan före coronapandemin. Ett år av hemarbete, distansundervisning, inställda fester och resor och oro för äldre släktingars hälsa har gett den nedstämdheten nytt syre. Barn och unga längtar, kanske ännu mer än vi vuxna, efter att kunna gå tillbaka till något som liknar vardag. Samtidigt som även den vardagen för en del ter sig obeskrivligt mörk med mobbning och trakasserier.
Som riksdagsledamot har jag ju i högsta grad ett ansvar för hur Sverige utvecklas men när det gäller den psykiska ohälsan är det svårt att se de enkla lösningarna. För barn generellt gäller det att hålla igång livet, tror jag. Därför är det viktigt att hålla skolorna öppna så långt det är möjligt trots pandemin. Därför måste det finnas meningsfulla fritidsaktiviteter, som kulturskola och idrottsföreningar. Ett levande föreningsliv är ett sätt att ge många möjligheter att utvecklas och få nya vänner. Men det är också viktigt att man ser framtiden an. Sommarjobb åt unga är ett sätt, både för att tjäna lite egna pengar och ha ett berikande sommarlov men också för att få in en fot på arbetsmarknaden.
När livet ändå är mörkt och vi vuxna kanske inte kan nå fram och vara det stöd vi vill vara och som de unga behöver så är det bokstavligen talat livsviktigt att Bris och andra nödlinjer finns. Att det finns någon att prata med, någon som lyssnar. Det måste också finnas kvalificerad hjälp hos Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Allt detta måste få kosta.
Det är vår uppgift som politiker att se till att resurserna finns för att professionen ska kunna hjälpa. Som riksdagsledamot kan jag se till att kommuner och regioner får mer statsbidrag, men de måste också använda dem. Och för mig finns det inget som kan vara mer rätt än att hjälpa en ung människa att stå ut med vardagen och en dag må bättre.
Jag hoppas att mina barn aldrig ska behöva må så dåligt som många av de barn som ringt till Bris gör. Men om de någon gång gör det så hoppas jag att samhället finns där – som det måste för alla barn och föräldrar som behöver stöttning! Inget annat duger.
