Hallandsprästens attack blottar kyrklig maktkamp

Ta hotet mot folkkyrkan på allvar, när sekteristiskt konservativa blåser till strid under täckelsen av "obundna" nomineringsgrupper.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Ledare 4/9. Har den helige ande drivit en Falkenbergspräst att jaga ut de politiska månglarna ut templet? Eller är det snarare världslig vrede som motiverat honom att i HN gå till attack mot en enskild nomineringsgrupp?

Vrede saknas inte i den pågående kyrkliga maktkampen - som varken är vackrare eller sportligare än motsvarigheterna på den världsliga arenan. Tro inget annat. Och det Markus Leandersson visar är inte bara den flisa han ser i en broders öga, utan bjälken i det egna.

Men kanske skall även de som sympatiserar med Centerpartiet vara tacksamma? För när en lokal präst sågar en rad aktiva kyrkomedlemmar i en insändare som ångar av partipolitisk antipati, bör det väcka engagemang inför kyrkovalet.

ANNONS

Det är mycket som nu står på spel, måhända lika mycket som när budkavlen gick det år SD skapade sig plattformar just via kyrkovalet. En trätofråga är hur mycket inflytande den vanlige, svenske kyrkobesökaren skall ha över sin kyrka. Skall kyrkan förbli en folkkyrka, eller styras mer sekteristisk?

Samtidigt som företrädare för vissa partipolitiskt obundna nomineringsgrupper - vilket inkluderar en del präster – ifrågasätter politiska partiers deltagande i kyrkoval, ifrågasätter de upplägget med direkta val. Nomineringsgrupperna POSK och Frimodig kyrka, som vill förändra hela valsystem och övergå till indirekta val, är konkreta exempel. Strävan skulle resultera i en första och andra klassens kyrkomedlemmar, där makten och härligheten är förbehållen de mest aktiva.

Och när POSK:s ledare deklarerar att kyrkan ska "formas utifrån svenskkyrklig teologi och inte utifrån en allmänpolitisk ideologi" kan det inte tolkas som annat än en rallarsving även åt de nomineringsgrupper som numera har vaga partikopplingar - som BA, (borgerlig allians) FiSK, (Fria liberaler i Svenska Kyrkan) och KR, (Kristdemokrater i svenska kyrkan).

Karl Gunnar Svensson är KD-politiker i regionen, präst i Träslöv i Varberg och samtidigt kandidat för KR. Han delar visserligen i princip Markus Leanderssons kritik mot att regelrätta partier ställer upp i kyrkovalet.  Men han förklarar samtidigt att även om hans nomineringsgrupp har frikopplat sig från KD, så har man velat behålla anknytningen till den kristdemokratiska ideologiska rörelsen.

ANNONS

Inte tillräckligt renlärigt i POSK:s ögon alltså.

POSK säger sig vilja ha en kyrka där man bemöter varandra med respekt. Men skrapar man på ytan tenderar den respekten fördelas lite olika. Företrädare för POSK och i ännu högre grad Frimodig kyrka vill visa respekt för kvinnoprästmotståndare. De vill låta visa respekt för präster som av trosskäl inte vill viga homosexuella. Men var är deras respekt för partipolitiskt/ideologiskt engagerade som ägnat år åt kyrkligt arbete?

Och när Frimodig kyrka och POSK markerar att man vill "stå tillsammans inför Gud och inte splittrade i sekulära fraktioner", inse då att fraktionsstriderna inom kyrkan är minst lika uppslitande. Det är ingen hemlighet att frimodig kyrka lockar konservativa och högkyrkliga som ser liberalteologiska som motståndare.

Ett problem med de ideologiskt obundna grupperna är det kan vara svårt för väljaren i gemen att avgöra om kandidaterna är svartrock eller inte, varudeklarationen är helt enkelt otydlig. Och problemet med detta har växt i takt med att den ideologiska kamp vi ser utspelas i världen fortgår inom kyrkans väggar.

Därför är det här valet så viktigt.

Kyrkan skall aldrig gå enskilda partiers ärenden - och för att mota sådana misstankar vid kyrkposten finns skäl för C och S att framöver hantera nomineringsgrupperna likt KD och MP gjort.

ANNONS

Men kyrkans andliga ledare skall heller aldrig hänga ut enskilda partier! Särskilt besynnerligt blir det när en präst sågar en nomineringsgrupps insändare för att den lagt fokus på lekmannafrågor. Borde han inte uppskatta om lekmän har förstånd att lämna just gudstjänst och mission till de vigda och av Gud kallade?

ANNONS