Problemet är verkligt. Ett hot mot svensk biologiskt mångfald. Men det kan förstås verka futtigt i jämförelse med den fruktansvärt dramatiska bieffekten av vårt sug efter billig brasiliansk biff, eller diverse sojaprodukter. För när regnskogen skövlas karvar man på en bit av jordens lunga. Därför är det i just Syd- och Centralamerika som den mest omfattande och mest dramatiska artminskningen sker, vilket årets rapport från Världsnaturfonden vittnar om.
”Trenden går käpprätt åt fel håll. Årets Living Planet Report är en skrämmande läsning.” Det skriver generalsekreterare Håkan Wirtén i rapportens inledning.
Skall kurvan vändas krävs produktionsomställning och förändrad matproduktion, lyder beskedet från WWF.
På åtgärdslistan står också: återskapa den natur vi har förlorat. Och tänk, det är precis vad som skett i Halland.
”En ny undersökning från Hushållningssällskapet i Halland visar att lantbrukarna anlägger betydligt fler våtmarker och dammar än vad staten samlar in uppgifter om. Det finns god anledning att tro att det finns en underrapportering för hela landet.” skriver LRF i ett pressmeddelande.
Så när företrädare för Världsnaturfonden talar om de oroväckande effekterna på grod- och kräldjur till följd av utdikning av våtmarker – något som skett i stor omfattning även i Sverige de senaste hundra åren – kan halländska projektledare och en rad markägare klappa sig själva lite på axeln.
I samarbete med markägare har Hushållningssällskapet anlagt hundratals våtmarker. Och utvecklingen i våtmarkerna följs noga upp. Även Högskolan i Halmstad är en del av det arbetet.
– De positiva biologiska effekterna är tydliga. Vi har bland annat sett att arter som större vattensalamander, klockgroda och smådopping kunnat avföras från rödlistning tack vara projekten, berättar John Strand, som arbetar med naturvård, vatten och miljö på Hushållningssällskapet.
Samtidigt har det kommit mycket illavarslande besked om minskade anslag till nyanläggning av våtmarker inom ramen för Landsbygdsprogrammet. Nyanläggning av våtmark innebär en påtaglig kostad, därför är stöden betydelsefulla för att markägarna skall ha råd att satsa.
– Ett drygt tiotal nya projekt i Halland har i år fått läggas på is. Men vi hoppas att det kommer nya pengar nästa år, konstaterar Lea Schneider.
Världsnaturfondens larmrapport understryker tydligt varför det är viktigt att fortsätta de satsningar där Halland varit pionjärer. Så låt hoppas att årets bantade anslag blir ett undantag.
Men det finns förstås även andra hot. Även i ett klassiskt jordbrukslän tampas bönder med lönsamhetsproblematik – och verksamheten är väldigt känslig mot exempelvis en extremtorr sommar.
Där kan även den enskilde konsumenten spela roll. Att göra goda val i matbutiken är ett sätt att göra skillnad både lokalt och globalt.
