Det ser naturligtvis inte bra ut. Nämnderna i Falkenbergs kommun hade precis lagt fram förslag om besparingar på 52 miljoner. Skolan är en av de drabbade. Pengar kommer att tas från större skolor för att försörja mindre och skolmatens budget sänks med tre miljoner, vilket visserligen är bättre än den föreslagna minskningen på fem.
Just som kommunen måste dra åt svångremmen briserar så nyheten. De högre skolcheferna har åk på konferens, med övernattning, i Varberg. Även om allehanda utbildnings- och utvärderingsmoment säkert ingick i schemat (det ska också sägas att det rör sig om en ett år gammal händelse) så behöver man inte skruva det hela särskilt mycket för att det ska börja se ut som en spaweekend, för vilken kommuninvånarna får stå för notan.
Den notan landade på 145 000. Kanske inte så mycket i det stora hela, men det skulle onekligen har räckt till en hel del skolböcker, och under omständigheterna är det fullt förståeligt att tilltaget upprör.
Man får trots allt ändå viss sympati för barn- och ungdomsförvaltningens chef Stigert Pettersson, när han på frågan om varför han inte ställde in vistelsen svarar ” den var redan beställd. Jag startade i juni och det här var i september. Så det var beställt och planerat". Det gör inte utgiften mindre, och egentligen inte mer försvarbar, men man kan ändå tänka sig hur populär han hade blivit som chef om det första han gjorde var att ställa in den traditionella konferenshelgen.
Det är i stället här problemet ligger, i det traditionella, att en kultur fått fäste där den här typen av utgifter är helt naturliga. Det handlar inte om nuvarande kontra förra mandatperioden eller vilken politisk konstellation som råkar sitta vid makten. Mönstret går nämligen igen, gång efter gång.
Oavsett om det rör sig om kommunpolitiker från Västerås som i åratal åkt på en fastighetsmässa, som råkar gå av stapeln i Canne, eller Säpos 5,3 miljonersfest med (såklart) James Bond-tema för ett antal år sedan är det en del av samma problematiska struktur.
Problemet är endemiskt för offentlig verksamhet och kommer sig i grunden av försörjningsmodellen, pengarna kommer alltid utifrån och är inte beroende av den egna prestationen. Tvärt om kan verksamhet som går dåligt få än större anslag.
Frågan om vilka förmåner våra folkvalda och offentliganställda ska ha blir ofta aktuell just i samband med mer skandalösa tilltag när känslorna också går heta.
Ingen skulle nu vilja beröva tjänstemännen bra kaffe eller en ordentlig fruktkorg. Det är i allas intresse att både våra folkvalda och tjänstemän kan utföra sina uppdrag så bra som möjligt, och några små trevligheter kan naturligtvis underlätta arbetet. Ett hederligt julbord kan nog också de flesta gå med på. Någonstans måste dock gränsen dras. Den går en bra bit innan hotellövernattning en 20-minuters tågresa från kommunen.
Slutligen så måste det finnas en ödmjukhet iför var resurserna kommer ifrån. Att det faktiskt alltid är, någon annan som betalar.
