Solen strålar över skärgårdens sköna ”fritidshus”. De skinande träfasaderna kontrasterar mot en stundtals solkig insida.
Att pärlorna längs västkusten skulle förknippas med så kallad ”skenskrivning” förvånar kanske. Men folkbokföringsfifflandet – som alla partier nu talar om – är väldigt komplext.
I utsatta stadsdelar kan det handla om att ett orimligt stort antal personer har ”spökskrivit” sig i en etta för att exempelvis fuska sig till bidrag.
I mer välmående bostadsområden är motivet för skenmanövern ofta något helt annat. Men folkbokföringsbrotten är likväl ett bekymmer, vilket exempelvis Varberg vetat länge.
Redan för sju år sedan lyfte kommunen problematiken i en fritidshusutredning. Granskningen visade att många delårsboende bodde allt längre perioder i sina ”fritidshus”.
”Det finns också fritidshus där folk bor permanent/helår utan att man är folkbokförd där. Sammanfattningsvis kan konstateras att fritidshusområdena blir alltmer befolkade över året. Vilka konsekvenser får detta?” frågade utredarna försiktigt.
Coronapandemin gav ett svar. Den gjorde frågan om hemtjänst till badgäster brännhet. Tydligast och mest högljudd var Catharina Bråkenhielm, kommunalråd på Orust.
Men hon hade redan som riksdagsledamot, gång på gång, slagit larm om problemet med att betydligt fler människor bor på Orust, i Varberg eller Falkenberg än vad kommunerna får skattekronor från.
”Ett jädra oskick”, säger en äldre Orustbo och grimaserar.
När riksdagens partier under hösten, i allt tuffare ordalag, har ställt krav på mer ordning och reda i folkbokföringen är det dock inte den sortens fuskare de tänkt på i första hand. Men det finns goda skäl att lyfta även den aspekten på folkbokföringsbrott.
– När människor fejkar sin livssituation blir det bli allt dyrare för kommunen att upprätthålla service och rusta sig för invånarnas verkliga behov, förklarar Catharina Bråkenhielm när HN träffar henne i kommunhuset i Henån.
Att de finaste ”fritidshusen” ofta ligger i kommunens yttre delar, kanske till och med på mindre öar, bidrar till att hemtjänsten får det extra snårigt.
– Men nu har vi planerat bättre så att personalen utgår från rätt ställen och slipper åka kors och tvärs, säger Catharina.
En lösning gör dock ingen helhet. Och hon har skäl att vara bekymrad över läget. Pandemin lär öka trycket i attraktiva kommuner när fler delårsboende stannar kvar. Men det finns fler motiv än smitta bakom oviljan att skatteskriva sig där man har sin huvudsakliga dygnsvila - nämligen skatteplanering.
En höginkomsttagare kan tjäna många tusenlappar på att spökskriva sig ”i stan” fastän de egentligen bor mestadels ”på landet”. Och precis som svartskrivarna i förortslägenheten alltför lätt har kunnat undgå upptäckt, kan även ”badgästerna” gå under radarn.
– Förr hade kyrkan och sedan de lokala skattemyndigheterna hyfsad koll, men i takt med att lokalkontoren lades ned har samhällets kontrollsystem försämrats. Det behöver vi ändra på. Jag skulle vilja se en ordentlig utredning, säger Catharina med eftertryck.
Ett förslag till lösning är ett slags dubbel skattskrivning. Tanken har diskuterats länge. Fredrik Christensson (C) liksom Hans Wallmark (M) lade motioner i den andan under förra riksdagsåret. Ett system som baseras på frivillighet kommer dock inte åt medvetet fusk - därför är det bra att arbetet mot folkbokföringsbrott skärps.
I en rad kommuner och regioner, däribland Halland, har myndighetssamarbetet trappats upp. Krutet läggs givetvis på den typen av folkbokföringsfusk som är en del av organiserad kriminalitet. Det är helt rätt prioritering.
Men lagen gäller lika för alla. Såväl en känd fastighetsmogul som en hemlös flykting eller en skatteplanerande pensionär kan fällas. Graden av brottslighet avgör sedan straffnivån, där både vanliga böter och fängelse finns i skalan.
Varberg och Falkenberg, liksom Orust, tillhör de 30 mest ”fritidshustäta” kommunerna i landet. När sommarhuset blir det egentliga permanentboendet är det viktigt att folkbokföringen anpassas därefter. Den som bor i ”paradiset” skall också betala skatt just där.
