De flesta avslås av riksdagen och de allra flesta når aldrig nyheterna. Jag är en av undertecknarna till en motion som faktiskt rönt viss uppmärksamhet och också fått ganska hård kritik men det slutar inte där utan även hot och uthängning av bostadsadress med mera har förekommit. Helt sjukt! Det handlar om en motion om ”en öppen, obligatorisk och avgiftsfri förskola” från två års ålder.
Det som väckt mest kritik är ordet ”obligatorisk”. Kanske var det fel att välja det ordet, det blir lätt så när man är flera personer som ska hitta ett bra ord. Det handlar inte om att vi prompt vill tvinga varenda unge till förskolan mot föräldrarnas vilja. Det handlar om att skapa en förskola som är öppen för alla – på riktigt. Där kommunerna måste erbjuda plats, där det inte finns avgifter som avskräcker och där de erbjudna timmarna inte drastiskt dras ned om mamma eller pappa förlorar jobbet eller man får ett småsyskon som en av föräldrarna (oftast mamman) är hemma med.
På förskolan läggs grunden för livet som komma skall. Förskolan ger barnen en viktig pedagogisk grund, sociala sammanhang och kontakt med fler vuxna vilket är nödvändigt för barns utveckling samt lärande. Barn som gått i förskolan presterar bättre i grundskolan och senare i livet och det är därför viktigt att en likvärdig tillgång till förskolan säkras genom lagstiftning.
Förskolan är i första hand till för barnen och därför ska heller inte arbetslösas barn förnekas skolgång eller barn till föräldralediga ges kortare tid. För många barn är förskolan också den plats där man faktiskt möter andra människor, eller där man kommer ifrån destruktiva familjeförhållanden. Förskolepersonalen kan vara de som ser och slår larm när barn riskerar att fara illa.
Det kan låta drastiskt med en förskoleplikt från två års ålder, men faktum är att över nittio procent av barnen redan har börjat förskola innan dess. Det är de tio kvarvarande procenten som ofta får problem senare i livet och som verkligen skulle dra nytta av att gå i förskolan – om än bara några timmar i veckan. Det är dem vi vill fånga upp.
De barn som börjar senare är i högre grad barn till föräldrar med utländsk bakgrund eller med arbetarklassbakgrund. Det är de här grupperna där barnen främst skulle ha nytta av förskolan för att komma i kontakt med andra barn – men också för att ge mödrarna faktisk möjlighet att på riktigt stå till arbetsmarknadens förfogande. Det är också dessa barn som i dag hindras från att gå i förskolan, av höga avgifter, på grund av tidsbegränsningar för barn till arbetslösa och föräldralediga.
Det här skulle inte gå över en natt. Jag har själv barn i förskolan och vet att barngrupperna är för stora. Givetvis måste en reform kombineras med tillskjutna medel. Men politikens uppgift är också att våga tänka de modiga tankarna. Det är trots allt det vi har en allmän motionstid till.
