Idag träder den nya tobakslagen i kraft. Förutom att reglera detaljer som antalet cigaretter per paket så blir den stora konsekvensen det rökförbud som kommer införas på olika offentliga platser.
Uteserveringar, butiksentréer, perronger och idrottsanläggningar är några av de offentliga miljöer som nu är belagda med rökförbud. Förbudet gäller inte endast vanliga rökdon utan också så kallade e-cigaretter (en apparat som förångar en smaksatt och ofta nikotinhaltig vätska) och vattenpipor, det senare till förfång för många levantinska restauranger.
Vad konsekvenserna exakt kommer att bli återstår fortfarande att se. Lagen lämnar nämligen flera praktiska frågor obesvarade, exempelvis hur långt från en förbudszon du måste vistas för att få röka.
Den skulle kunna tolkas så att det numera är olagligt att i Varberg vandra Kungsgatan fram med en cigarett i handen, i områden där butikerna och uteserveringarna står tätt finns det helt enkelt ingen stans att fly undan.
Ett annat stort frågetecken är hur reglerna ska upprätthållas. Lagen föreskriver att det faller på butiks- och restaurangägarna att upprätthålla rökförbudet, som det alltså är oklart hur långt det sträcker sig. Det finns i svensk lag ingen allmän skyldighet att förhindra brott, hur grova de än är. Att samtidigt då tvinga krögare och butiksbiträden att beivra rökare är inte proportionerligt.
Restaurangägare får heller inte längre tillhandahålla askkoppar och fråntas samtidigt ansvaret at hålla rent efter cigarettfimpar kring serveringen. Var fimparna kommer att ta vägen finns det få bra svar på.
Rökning är ett problem men de åtgärder som den nya lagen föreskriver är inte rimliga. Den lägger ett orimligt stort ansvar på olika näringsidkare och motverkar sällan riktigt skadligt beteende. Alla begränsningar gäller utomhusrökning och vad gäller den är forskningen långt ifrån entydig om dess effekter.
Vissa aspekter av lagen kan verka fullt förståeliga. Att det råder rökförbud på lekparker tycker nog många är självklart. Men om det behövs ett förbud i lag för att hindra människor från att röka i lekparker så är det ett betydligt större problem än trivsel på uteserveringar. Det reser istället flera frågor om vilka utbildningsinsatser som behövs.
Över huvud taget är flera delar av den nya tobakslagen tecken på ett mellanmänskligt misslyckande, eller kanske på en politisk misstro mot att låta människor sköta sina egna mellanhavanden. Är vi verkligen ett land där man inte kan förvänta sig att vuxna människor ber varandra att inte röka i busskurer?
Föresatsen att minska rökningens skadeverkningar är god men det finns också något definitivt mästrande över denna allt för överdrivna folkälsovurm. Den fråga lagstiftarna borde ha ställt sig är om rökning är något som inom överskådlig framtid går att utrota, eller snarare något att hantera så bra som möjligt.
