När Stefan Löfven tillträdde gjorde han det efter debaclen kring de två partiledana dessförinnan, först Mona Sahlin och därefter Håkan Juholt. Löfven fick bli en räddare, men har nog av många setts som en nödlösning även om han suttit i nästan tio år. Att Magdalena Andersson nu närmast ses som en frälsare för partiet är förståeligt, och det kräver sin kvinna att palla det trycket. Närgångna tv-kameror avslöjade att hon såg rörd ut och fick svälja många gånger innan klubban föll och kongressen jublade.
Socialminister Lena Hallengren satte ord på känslorna.
-Det känns stort att byta partiledare som stakar ut en valvinnande riktning. Det är spännande, det känns som en boost, sa hon.
Med tanke på alla applåder och glada leenden är det fler som håller med. Medskicket från Elvy Söderström "hon säger som det är och gör det som krävs" innehåller så mycket förväntningar och förhoppningar på att Socialdemokraterna ska återta sin självklara plats inte bara som regeringsparti utan också som det statsbärande partiet. Att den nya partiordföranden förutom att vara en erfaren minister dessutom råkar vara kvinna är ett stort mervärde.
Den första kvinnan som var socialdemokratisk partiledare, Mona Sahlin, tillträdde i en tid då partiet var i opposition och hon fick aldrig bli statsminister. Nu är det så nära att Sverige får sin första statsminister som är kvinna. Också det sätter ytterligare tryck på Magdalena Andersson att lyckas.
I kongressalens lampsken ser den nyvalda partiordföranden ut att ha nästan grönt hår, kanske ett tecken på hennes nödvändiga samarbete med Miljöpartiet och Centerpartiet. Samtidigt passade hon i sitt tacktal på att ge en "teaser" inför fredagens linjetal, tre prioriteringar där den första är allt annat än en anpassning till den hittills så nödvändiga samarbetspartnern Centerpartiet.
Magdalena Andersson vill nämligen "ta tillbaka den demokratiska kontrollen över skolan, sjukvården och äldreomsorgen". En tydligare flirt med vänstersidan inom socialdemokratin är svår att finna, De två andra prioriteringarna är inte lika svårsmälta för samarbetspartiet: att Sverige ska leda klimatomställningen och att bryta segregationen. Den nya partiledaren har bara påbörjat sin svåra balansgång för att kunna fortsätta leda landet.
