De(s)peration på regeringskansliet

Stefan Löfven duckar konsekvent från att tala sakpolitik. Nu anklagar han oppositionen för att vara ett hot mot demokratin. Mitt i brinnande pandemi väljer Sveriges statsminister att lägga tid på att smutskasta borgerligheten som odemokratiska. Det är ett uttryck för desperation inom socialdemokratin och jag tror väljarna förstår varför. Man har helt enkelt inga svar.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

ANNONS

Dessutom har väljarna väldigt lågt förtroende för regeringen i väljarnas viktigaste frågor. ”Rekord-Löfven” har gett oss Sverigerekord i antal skjutningar (+ 50 procent), Sverigerekord i risk för rån och sexualbrott (+ 100 procent), Sverigerekord i antal långtidsarbetslösa (180 000 och växande), EU-rekord i arbetslöshet (sämst utveckling inom EU sedan Löfven tillträdde) och Sverigerekord i brustna klimatmål (inte ett enda uppnås bortom 2020). I ett försök till att förflytta fokus kallar han nu oppositionen för ett hot mot demokratin.

Samtidigt hävdar han i en DN-intervju (30/3) att han ”aldrig uppfattat att VPK (Vänsterpartiet Kommunisterna) inte stod upp för demokratin”. VPK försvarade och stöttade kommunistiska regimer i bland annat Sovjetunionen, Östtyskland, Kina och Nordkorea. Under andra världskriget följde VPK plikttroget sin ikon Stalin och stöttade Sovjet under kriget mot Finland. Man gav även tummen upp åt Molotov-Ribbentrop-pakten där Stalin och Hitler delade upp Europa emellan sig. Men detta verkar Löfven ha antingen glömt eller förträngt i sitt försök till att svartmåla oppositionen och rentvå sin egen stöttepelare.

ANNONS

Tongångarna för tankarna till bland annat herrarna Trump och Putin. Trots att de tillhör helt olika falanger i den globala politiska sfären har de mycket gemensamt i hur de väljer att uttrycka sig. Det handlar om enkla populistiska knep som går ut på att måla världen svartvit. Vi och dom, vänner och fiender, vinnare och förlorare. Tanken är enkel och begriplig vilket gör argumenten attraktiva att ta vid i desperata situationer. Man skildrar en värld där allt annat än vad som varit är ondska och förfall.

Oftast ser vi denna typ av populism i mindre demokratiska länder. Propagandan är effektiv. Den är beprövad och simpel. Vilket kanske är varför så många politiska partier och ledare väljer den vägen, även i väst. Vi lever i en värld av ofantligt mycket information som alla har tillgång till. Varje dag konsumerar vi mer information än man hade kunnat föreställa sig bara några decennier sedan. Utvecklingen fortsätter framåt i en rasande takt och vi tvingas lära oss hantera den i vår vardag. Ibland blir det bara för mycket, vilket gör att när det kommer till ett så omfattande och viktigt ämne som politik väljer många den enkla vägen. Enklast budskap vinner.

Socialdemokraterna vill med all tydlighet inte prata om sakfrågor. Men det vill vi. Valet 2022 ska handla om hur vi kan lösa Sveriges stora problem, så att vi därefter också kan ta fasta på vårt lands alla möjligheter. Oppositionen är inte odemokratisk, och smutskastningskampanjen kommer inte att skydda statsministern från att diskutera sakpolitik särskilt länge. Den går inte väljarna på, Stefan.

ANNONS
ANNONS