Brutalt våld vardag för alltför många halländskor

Bakom gardiner i Läjet och Falkagård faller slag på slag. Nu utlovar både regering och kommunerna krafttag mot mäns våld mot kvinnor. Men räcker åtgärdspaketen?

Ledarkrönika

Skottet ekar bland de halländska villorna. Nyheten skakar om. Med darrande händer slår jag numret. Tänk om ingen svarar?

Hon har varit rädd länge. Flytt sitt hem när faran varit som störst – ibland till mitt gästrum. I mörka samtal har vi dissekerat det obegripliga, försökt förstå hur en tidigare make, tidigare familjevän, kunnat förvandlas till en dåre som säger sig vilja döda. Fanns det onda där alltid, fastän vi inte såg?

Han verkade så rekorderlig, rentav ridderlig – och så trygg. Precis som vår villagata verkade sömnigt säker. Men vad vet man egentligen om vad som försiggår bakom grannens dörr?

Till slut får jag svar. Men medan lättnaden sprider sig i min kropp, förlamas någon annan av sorg.

Den där juldagskvällen sköts en kvinna, vars belägenhet liknade min väns, ihjäl – trots att hon hade slagit larm.

”Jag är rädd på riktigt”, sade hon gråtandes i samtalet med polisen.

En patrull skickades dit, men hoten från ex-partnern bedömdes inte akuta i stunden.

En fatal felbedömning.

En timme senare var kvinnan död. Ännu ett offer för mäns våld mot kvinnor.

Senast i måndags fick Hallandspolisen rycka ut för att gripa en man som misstänks för att ha slagit sin fru - medan barnen var hemma.

Polisen i vårt län har under våren haft ett ökat inflöde av anmälda brott i nära relationer – och fler förövare sitter häktade för den här typen av brott.

Även Kvinnojourer i Halland har bekräftat farhågorna om att pandemin spelat våldsverkarna i händerna, när fler isolerat sig i hemmen.

– Det jag har upplevt den senaste tiden är att när kvinnorna väl kontaktar oss är det svårare fall. Det har behövts mer än vad vi kan erbjuda som ideell förening, sade verksamhetschefen för Falkenbergs kvinnojour till HN.

Men vad har samhället då kunnat erbjuda? Det kan bistert sammanfattas med två ord: För lite.

Men kanske är en förändring på gång?

Priset för det ökade samhällsengagemanget har varit fasansfullt högt. Men fem uppmärksammade kvinnomord, inom loppet av tre veckor, väckte ett ovanligt starkt politiskt engagemang under våren. Och på onsdagen presenterade regeringen ett åtgärdspaket mot mäns våld mot kvinnor.

– Varje kvinna som mördas, misshandlas eller utsätts för sexuellt våld är ett misslyckande för samhället, sade jämställdhetsminister Märta Stenevi (MP) på pressträffen.

Misslyckandet med att värna kvinnofriden - som talats om i svensk lag sedan medeltiden – har alla partier skuld i. Och det kommer an på myndigheter och folkvalda på alla nivåer att agera mer kraftfullt.

Även i Halland flyttas nu positionerna fram. En drivkraft i det arbetet är inte endast den självklara omsorgen om utsatta kvinnor och barn. Det finns även samhällsekonomiska skäl att satsa de resurser som krävs för att förebygga och förbättra arbetet mot våld.

”Enligt statistik, från Brottsförebyggande rådet, Försäkringskassan och Statistiska centralbyrån, sjukskrivs drygt en person i timmen till följd av just våld i nära relationer.”

Det skrev Varbergs och Falkenbergs kommundirektörer i ett gemensamt debattinlägg i HN, tillsammans med företrädare för länsstyrelsen, regionen och övriga kommuner i Halland. Och in en intervju i HN i förra veckan berättade kommundirektör Carl Bartler om att Varberg satsar på att både utbilda medarbetare och att aktivt ta ställning.

– Vi som arbetsgivare har en moralisk skyldighet. När vi ser att det kan förekomma behöver vi stödja våra medarbetare, säger han.

”Att motverka våld i nära relationer är allas ansvar, varje dag och varje kväll!”

Så avslutas den gemensamma halländska debattartikeln i HN.

Att ana oråd är inte alltid lätt. Det vet jag av erfarenhet. I min vildaste fantasi kunde jag inte föreställa mig att en tidigare vän skulle komma att dömas i Varbergs tingsrätt för att ha hotat sin exfru, med flera, till livet. Men så kan potentiella förövare gömma sig bakom de charmigaste fasader. Och misshandeln kan förekomma varsomhelst, i finaste villan i Läjet lika gärna som på Falkagård.

Det är viktigt att hålla det i minnet. Och att aldrig vända bort blicken när man anar oråd.

Samtidigt är det förstås livsviktigt att resurserna äntligen satsas där de behövs. Regeringen matchar nu sitt 34-punktsprogram mot gängkriminalitet med ett 40-punktsprogram mot mäns våld mot kvinnor. Det kan verka lovande. Men då gäller det att både pengapåsar och poliskraft fördelas därefter. Relationsrelaterad brottslighet måste exempelvis prioriteras och ses som lika viktig som annan polisverksamhet - för så har det i ärlighetens namn inte alltid varit.

Tomma löftena räddar inga kvinnor. Men skärpta lagar, hårdare straff, och ett långsiktigt politiskt engagemang kan göra skillnad. Samt förstås en stabil finansiering av den jourverksamhet som är hjälp i nöden. Så sent som i höstas var Kungsbackas kvinnojour nedläggningshotad. Alltså jouren i samma kommun vars ledande politiker åkte dit för sexköp. Det duger inte - så osäker grund får inte viktig jourverksamhet vila på.