Falkenbergska fotbollsprofilen Anneli Andelén skräder inte orden om mästerskapet i Qatar.
Det som har hänt i värdlandet räcker i sig som skäl att säga "aldrig mer!". Men det allra värsta är ändå att årets VM bara är ett slags upprepning av historien. Det finns en lång historia av osportsliga sportarrangemang, med OS i Berlin 1936 som ett tidigt skräckexempel.
Numera kallar vi propagandaspelet för sportswashing - ett fenomen som tack och lov ifrågasätts i allt skarpare ordalag.
En av de tuffaste kritikerna har varit norska fotbollsförbundets ordförande Lise Klaveness. Hon har inte ryggat för att säga ifrån när tillfälle getts, och i dagarna belönades hon för sitt mod av norska Idrottspolitiskt Forums pris.
"Lise Klaveness har som president i Norges Fotbollförbund utmärkt sig som en klok, intelligent och orädd idrottspolitiker." står det bland annat i motiveringen.
Priset är intressant inte bara för att vinnaren är uppenbart värdig, utan för att det tydligt understryker att idrott ÄR politik.
VM-värdar utses i ett geopolitiskt spel - där korruption blivit ett givet inslag.
Men förhoppningarna om ett slut på eländet lär grusas om den misstänkt korrupte Gianni Infantino kan sitta kvar som Fifa-topp i brist på motkandidater.
Ett annat nedslående tecken i tiden kommer när en tondöv brittisk premiärminister hyllar Qatar för ett "fantastiskt mästerskap". Men så var det förstås dags att förnya handelsavtal mellan Storbritannien och diktaturstaten.
Men det är inte bara önskan om lukrativa handelförbindelser med ökända stater som håller förändring tillbaka. Ett annat hinder är att en rad europeiska fotbollsklubbar blivit rika på att låta sig säljas till allt från ryska oligarker till diktaturer, likt franska PSG som ägs av Qatar. Ska vi även räkna huvudsponsorer blir listan över blodspengar och oljedollars ännu längre.
Känns dessa problem närmast övermäktiga finns skäl att påminna om att förändring ofta börjar på hemmaplan. Idrott är politik även här. Hallbyggen, tilldelningen av bidrag eller åtråvärda träningstider kan påverkas av hur jämställdhetspolitiskt mogen kommunen är.
Att Klaveness också har varit starkt pådrivande för ökad jämställdhet inom fotbollen påminde prisutdelarna också om.
– Där finns det fortfarande en del att jobba med, konstaterar Anneli Andelén.
För alla som tycker att herrarna som lett svenska fotbollsförbundet varit för mesiga i sin kritik mot Fifas ledare, eller med att jobba för likabehandling, kom det dock ett spännande besked i veckan. Caroline Waldheim har nominerats och kandiderar till ordförande för förbundet.
– Det vore på tiden, vi har aldrig haft en kvinna på den posten. Jag tror att en kvinnlig ledare skulle kunna påskynda viktigt jämställdhetsarbete, säger Anneli Andelén.
Även om landvinningar gjorts inom idrotten finns onekligen mycket kvar att göra i arbetet för allas lika värde.
