Ledare 17/11. Eftervalsanalysen svider för alla förlorare. Men för Centerpartiet, som tappat på hemmaplan, är det extra smärtsamt.
– Vårt parti står vid ett vägskäl, säger en västsvensk Centerpolitiker, när partiet samlats i Stenungsund.
I ett folkrörelseparti finns det förvisso alltid fotfolk som är redo att dra på stövlarna. Men så länge man fortfarande fumlar med kompassen är det svårt att komma vidare - och nå fram till den stugvärme man längtar till.
Tur då att det finns kandidater som ser ut att kunna ta rejäla kliv.
Att storleken har betydelse för vem som blir chef eller ledare visade, ironiskt nog, nyligen en föredragning av Fredrika Bremerförbundet på Halmstad slott.
Visserligen finns alltid undantag som bekräftar regeln - vilket Ulf Kristersson är ett uppenbart exempel på.
Men längden ger alltså Bäckström första krysset på bingobrickan.
Nästa kommer med den breda värmländskan.
Ingen kan säga "vanli´t fölk" som Daniel Bäckström.
Inte hans motkandidater. Och definitivt inte hans politiska motståndare.
Att förmågan att nå ut till Svensson i Svedala är en nyckelkompetens vet varje partistrateg. Och dialekter charmar.
Men "Murre" då?
Muharrem Demirok må, med sin avväpnande skämtsamhet, kunna kränga antikviteter till en pensionär. Men det är också just där hans svaghet finns. Han verkar vara bättre på att tala än att lyssna.
Det skiljer honom från Daniel Bäckström - som har en lite mer ödmjuk och inkännande profil.
– Daniel Bäckström är gedigen, lite åt Fälldinhållet. Han har tydliga och stabilt borgerliga värderingar - och han är en person som väcker förtroende även i andra partier. Jag är övertygad om att han är vad vi behöver just nu, säger Fredrik Hansson.
Han är kommunalråd i Hallands näst största kommun - och också den mest storstadsnära. Ett tecken på att Bäckström också skulle gå hem i partiets nya väljargrupper?
Ja. Men det ska sägas att han där möter betydande konkurrens i den näringslivsorienterade Elisabeth Thand Ringqvist. Under alliansåren arbetade hon nära Maud Olofsson - som hon beskriver som sin politiska förebild.
Thand Ringqvists vinnarskalle går inte ta miste på. Och hon är snabb att lyfta fram sin ledarförmåga.
– Kan man starta en global insamlingsorganisation på 45 dagar, så kan man nog få ordning på ett parti på 3 år, säger hon kaxigt.
Och visst är vaccinprojektet imponerande och angeläget. Men så var det ju det där med Jante.
Dessutom, hur nytt skulle det kännas med ännu en kvinnlig näringslivsprofil?
- Jag tror att partiet behöver en manlig partiledare den här gången. Inte bara mot bakgrund av allt hot och hat som kvinnliga ledare tvingas utstå, utan för att signalera att partiet gör ett rejält omtag, konstaterar Anneli Andelén (C) sakligt.
Då återstår två. ”Murre eller Daniel.
Anneli vill ännu inte avslöja vem favoriten är. Men den som har följt hennes väg i politiken kan krasst konstatera att det borde luta åt Bäckström.
Andelén är kanske bättre på att lägga skott med en boll än på en älg. Men skogen har de, i någon form, gemensamt. Och det avväpnande sättet att prata om politik som ett lagarbete.
Daniel Bäckström snackar inte lika slipat om "sellingpoints" som sina konkurrenter. Och han är definitivt mer Virgin River än Sex and the City - om man ska tala i termer av Netflix-serier som gått hem i stugorna.
Men har man hamnat i ett läge där väljare klagar på att Centerpartiet inte förstår vardagen på landsbygden, vinner man inte tillbaka röster med att peka på internationella meriter.
Men alltför hemtamt och knätofsigt får det förstås inte bli. Därför är det bra att Daniel Bäckström har åren i försvarsutskottet att falla tillbaka på. Det gör att han kan prata globala utmaningar på ett övertygande sätt.
Men det som ger honom sista krysset i bingoraden är ett engagemang för den lilla, utsatta människan. När Bäckström talar om kön av hungriga människor han ser vid Klara kyrka lyser hans patos igen.
– Jag vill göra skillnad för andra, och se till att det finns grundtrygghet, säger Daniel Bäckström.
Han låter övertygande.
