Som 15-åring kom jag till Sverige och Härnösand. Sverige tog emot mig med öppna armar. Frågan är egentligen hur det hade gått idag? I Europa har asyl- och migrantfrågan diskuterats länge och hårt sedan hösten 2015 – men det saknas ännu ett fungerande system. Att migrationskommissionär Ylva Johansson lyckas är a och o för ett Europa som håller samman.
Anledningarna till flykt är många men gemensamt för alla migranter är behovet av en rättssäker prövning.
I flera år har vi kunnat läsa om tragedier där Medelhavet används som flyktväg; långa och farliga resor i överbelastade båtar har krävts tusentals liv, och det har även bidragit till smugglingsnätverkens framväxt. Det gångna året har världen dessutom lamslagits av en pandemi med stora ekonomiska konsekvenser, något som självklart slår som hårdast mot de som levt under svåra förhållanden sedan innan.
I somras såg vi en växande grupp migranter söka sig till Italien med överfulla flyktingförvar som följd, där flyktingarna även hålls inlåsta på grund av rädslan för corona. Pandemin innebär också stängda gränser i EU vilket försvårar möjligheterna att söka visum - en direkt konsekvens av detta har då blivit illegala och farliga flyktvägar som det enda alternativet. Under 2020 har en avsevärd ökning skett av flyktingar, mycket till följd av de ekonomiska svårigheter och våldsamma demonstrationer som skett under senare tid.
I Nordafrika ser vi ungdomar från medelklassen som helt gett upp och inte längre ser en framtid i hemlandet. Den politiska och ekonomiska situationen är ohållbar i många delar av världen och vi kan med all sannolikhet vänta oss att fler söker sig hit av denna anledning - och det måste EU vara berett att hantera. För att detta ska kunna hanteras behövs ett gemensamt ansvar. Att ett fåtal länder på egen hand axlar ansvaret är lika delar ohållbart som osolidariskt. Migrationsfrågan måste lösas på EU-nivå med tydliga riktlinjer för alla steg som sker i en flyktprocess: resvägen, asylprocessen och mottagandet.
Jag vill att tiden där ett antal länder i EU vägrar ta sitt ansvar, men ändå vill dra ekonomiska fördelar av unionsmedlemskapet, ska vara förbi - fler behöver inse att vissa rättigheter även för med sig skyldigheter.
I mitt uppdrag som Europaparlamentariker får jag på nära håll se de brister som finns i migrationspolitiken, och varje passerande år bjuder på nya lärdomar - 2020 presenterade en repris av vissa EU-länders ovilja att samarbeta för att ombelasta ansvaret, och vi fick se att Medelhavet som flyktväg är långtifrån historia. Ett av EU:s nyårslöften hoppas jag är att vända denna utveckling. Det är hög tid.
