Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Nu måste högtidsorden bli handling

Håll ni era fina tal, så flyttar vi så länge. Det säger Ester, mamman i en judisk familj som planerar att lämna Malmö för Israel, till Dagens Nyheter (9/10). Situationen för judar i Sverige idag har satts i blixtbelysning i samband med den internationella konferens mot antisemitism som på onsdagen hölls i just Malmö.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS

I Köpenhamn bor Hannah Bentow, vars bat mitzva 2015 blev måltavla för ett terrordåd som uppmärksammades över hela världen. För Expressen (13/10) berättar hon om traumat från den kvällen – och om planerna på att lämna Danmark. I december går flyttlasset till Israel. Dådet förstärkte en känsla av att hon inte hörde hemma i Danmark, säger hon.

På båda sidorna av bron planerar judiska familjer att lämna sina hemländer. Att världsledare, forskare och förintelseöverlevare träffas för att diskutera åtgärder mot antisemitism är angeläget. Att Malmös stadsarkiv helgen inför eventet valde att täcka över böcker om förintelsen i sitt skyltfönster av rädsla för krossade rutor och vandalisering (Sydsvenskan 11/10) illustrerar med all tydlighet varför konferensen behövs.

ANNONS

Och varför den behöver mynna ut i konkret handling. Tanken är inte att de 44 länder som deltar ska komma fram till gemensamma åtgärder, men alla ska presentera konkreta förslag för sitt eget arbete. Det förpliktigar, särskilt för Sverige som nästa år tar över ordförandeskapet i IHRA, en mellanstatlig organisation för att främja forskning och utbildning om förintelsen.

Konferensen hålls i en stad som upprepade gånger uppmärksammats för problem med antisemitiska attityder. Attityder som tidigare underblåstes, snarare än stävjades, av vissa lokala politiker.

Undfallenhetens tid är dock förhoppningsvis över. Tidigare i år kom en kartläggning av antisemitism i stadens skolor, som visade på stora problem. Judiska elever mötte heilande, utanförskap och fördomsfulla skämt. Lärare upplevde att diskussioner om Israel-Palestinafrågan lätt spårade ur i grov antisemitism. Vilket gjort att många gärna undvikit ämnet: en lärare beskrev det som "ett getingbo som man inte har velat pilla i".

Problemen finns inte heller bara i Malmö. En liknande kartläggning pågår just nu i Stockholm, och även där har judiska elever vittnat om en allt hårdare jargong.

Skolpersonal i hela landet behöver vara utrustade med ingående kunskaper, för att hjälpa eleverna sortera myt och konspiration från fakta. Då framstår Aftonbladets avslöjande (13/10) om Skolverkets resursmaterial för lärare om hur man kan arbeta med kontroversiella frågor som oroväckande. Tillsammans med huruvida månlandningen ägt rum, klassar man nämligen förintelsen som en sådan fråga. Lärare uppmuntras låta elever söka argument för att Hitlers folkmord på judar inte ägt rum, som övning i källkritik. Det är djupt olämpligt och bör genast tas bort från Skolverkets hemsida.

ANNONS

För att stävja hatet räcker dock inte bara kunskaper och undervisning om förintelsen eller Israel-Palestina. Berättelsen om judiskt liv i Sverige är större än så, och behöver belysas för att bryta ner hatet. För att judar ska kunna känna trygghet och att de hör hemma i Sverige. Annars har vi inte en mångfald och pluralism värd namnet.

ANNONS