Vi hörde det ofta i valrörelsen: ”landet slits isär”. Men vad menas egentligen? Vi lever ju efter samma regler och förutsättningar i Sverige och om folk hellre vill bo i städerna är det deras val. Vi kan inte utöva konstgjord andning för en landsbygd ingen vill bo i.
Andra gav en målande bild av vad som skulle hända om städerna inneslöts av höga murar, på vilken sida skulle klösmärken uppstå?
Städerna klarar sig inte utan landsbygden. I alla fall inte så länge de som bor i städerna behöver mat för sin överlevnad. Men det är inte bara mat som landsbygden levererar till storstadsområdena, det är också i allra högsta grad arbetskraft.
Städerna kan tacka och ta emot när busslast efter busslast av färdigutbildad arbetskraft flyttar in och kan tillgodose behoven av både anställda och skattebetalare.
Tidningen Dagens Samhälle har studerat Arbetsförmedlingens rapport ”Befolkningen i Sverige fram till 2030” där man kan konstatera att befolkningen i arbetsför ålder (16-64 år) kommer att minska i 133 av 290 kommuner från 2018 fram till 2030. Ökningen av arbetskraft koncentreras till de tre storstadslänen, 77 procent av ökningen hamnar där.
Påståendet att vissa välmående kommuner får betala för att andra kommuner ska kunna upprätthålla offentlig service är verkligen en sanning med modifikation. Skulle man räkna på vilka kommuner som står för energi, livsmedel och arbetskraft skulle nettot förmodligen bli ett helt annat. Våra välfärdssystem är uppbyggda så att samhället ”bär” oss från födseln tills vi är klara att kliva ut i arbetslivet. Under vår arbetsföra ålder betalar vi igen och bidrar även till andras välfärd i form av sjukvård, räddningstjänst, bibliotek och annat som vi bestämt ska finansieras av det allmänna.
När vi slutar jobba lever vi åter delvis på samhällets bekostnad utöver den pension vi själva jobbat in under åren i yrkeslivet. Men när gruppen i mitten, den arbetsföra, flyttar ut och kvar blir de unga och de gamla, då kan var och en räkna ut att modellen inte fungerar. Den fungerar när vi ser på den nationellt, men inte när den bryts ner på regionnivå.
Därför kommer vi att vara fortsatt beroende av system som kompenserar de regioner som bidrar till andras tillväxt. Skatteutjämningssystemet ses nu över och ska förhoppningsvis leda till en modernare och mer rättvis fördelning. Men det behövs en helhetssyn på hur landet ska hållas ihop utifrån olika aspekter.
I förra veckan presenterades Centerpartiet de delar av vårändringsbudgeten som de fått igenom vad gäller landsbygden. Det är känd centerpolitik som nu får genomslag.
- Sänkta arbetsgivaravgifter – totalt 500 miljoner kronor.
- Sänkta arbetsgivaravgifter för unga under 18 år – 380 miljoner kronor
- Förlängning av reformen där enmansföretagaren som anställer sin första medarbetare slipper arbetsgivaravgift. Från dagens ett år till två år – 120 miljoner kronor.
- Bibehållen 6 procent moms naturguider – 170 miljoner kronor.
- Ersättning skogsägare – 150 miljoner kronor.
- Insatser till följd av bränder och torka – 350 miljoner kronor.
