I naturen råder djungelns lag

Vi behöver tänka på hur maten vi äter påverkar vår planet, men det gäller att hålla isär fakta och känsla.

ANNONS
|

Krönikan 20/2. Tävlingar i Räv-SM anordnades i veckan på Gotland och ledde till en hel del tumult. Det började med att sponsorn Agria drog sig ur efter kritik från delar av sin kundkrets samt från Djurens rätt.

Uppmärksamheten lockade aktivister till ön, en organisation som jobbar med att sabotera jakt på plats. Konfrontationerna ledde till flera polisinsatser för att medla mellan jägare och aktivister.

Bland annat vittnades om att aktivisterna omringat en tävlande hund för att få den att förlora vittringen på räven. Något som jägarna framhåller som ytterst stressande för en jakthund i arbete.

ANNONS

Man kan fråga sig varför just denna bedömning av jakthundar blir föremål för så handfasta protester? Rävarna stressas förvisso ”i onödan” men de överlever åtminstone, till skillnad från vid riktig jakt. Under Räv-SM dödas inga djur. Djur i det fria lever under ständig stress. Det finns alltid något som hotar deras liv och hälsa.

Det rättfärdigar självklart inte att vi människor tillför ytterligare stress. Men jakt på svenskt vilt är inte ett söndagsnöje. Jakt är reglerad för hur den får gå till och har en viltvårdande funktion.

Självklart ska de som är emot jakt få protestera mot detta men metoden att istället stressa hundar och trakassera jägare måste också få kritiseras. Nu verkar den mest kända djurrättsorganisationen ”Djurens rätt” lyckligtvis ha en någorlunda vetenskaplig inställning till jakt och tar avstånd från de aktioner som polis och jägare vittnat om i samband med Räv-SM på Gotland.

En som har tröttnat på att ”djurvänner” ständigt utmålar henne som djurplågare är köttbonden Pauline Stenwall, i Åtterås utanför Smålandsstenar. I ett uppmärksammat blogginlägg bringar hon reda i det dubbelmoraliska angreppet på svenskt lantbruk som både djurplågare och miljöbovar. Hennes blogginlägg förtjänar att läsas i sin helhet så googla gärna upp det.

ANNONS

Anser man att uppfödning av köttdjur är det största hotet mot klimatet kanske man ska fundera åtminstone en sekund över vilken klimatpåverkan sojakorven man väljer istället har haft. Eller ens årliga semestertripp till Thailand (som dessutom är en diktatur).

Trenden att ge djur mänsklig skepnad förekommer ofta från djurrättsaktivister. Man jämställer djur med människor beträffande känslor och relationer.

I Pauline Stenwalls blogginlägg beskriver hon detta fenomen med humor, något som verkligen kan vara befriande i vissa lägen. Hon markerar att djur självklart har känslor och att de dessutom är smarta, något som är uppenbart för alla som lever tillsammans med djur.

”Men de har inte samma tankesätt som vi människor. De går på känsla och intuition och minnen. De lever för stunden! Ett djur tänker inte att: aj fan i går sket jag framför min vän, nej nu låg jag med frugans kompis i går hur ska det gå?”.

Vi behöver tänka på hur maten vi äter påverkar vår planet. Likaså hur djuren på planeten behandlas. Men i detta tankearbete gäller det att hålla isär fakta och känsla.

ANNONS