Hur kan vi bryta igenom den mentala muren?

Efter min förra måndagskrönika, om moderaternas mörkerretorik, fick jag ett mejl från en läsare att jag borde skriva mer om migration och invandring, ”så att folk tar till sig”. Och då menade vederbörande det humanistiska perspektivet som lever på undantag i dessa dagar.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Politiken kring migrationsfrågor har blivit stramare och hårdare på bara några år, och likadant med debatten kring frågorna. De hårda och närmast främlingsfientliga ordvalen förekommer inte bara öppet i den politiska debatten utan blir etter värre på sociala medier. Den som har en annan syn på integration och migration vågar knappt sticka ut hakan, eftersom man genast får verbalt stryk i insändare och kommentarer. Att kunna diskutera dessa viktiga frågor i en sansad ton och med utbyte av argument verkar vara långt borta.

Hur ska man kunna få en konstruktiv debatt kring integration? Fortfarande finns en mentalitet som började för mer än tio år sen, förmodligen ungefär när Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010, att i Sverige får man inte prata om invandringsfrågor och problemen med invandring. Fast vi knappast gör något annat nuförtiden, kommer fortfarande detta konstiga argument då och då. Troligen är det sådana som jag, som vill se en invandring och integrationspolitik som bygger på medmänsklighet, som anses ha stoppat debatten, fast vi bara argumenterat emot när andra ropat efter hårdare tag.

ANNONS

Nu är debatten så infekterad så de båda ytterligheterna inte kan diskutera med varann, och vissa som tidigare stått för en humanistisk flyktingpolitik nu ser sig tvingade att vara lite hårdare än de egentligen skulle vilja, i tron att väljarna vill det. Talesättet ”som man ropar i öknen får man svar” har här ett tydligt exempel. Politikerna ropar det de tror att väljarna efterfrågar, men i själva verket är det politikerna som själva skapat problemen.

Hur kommer man åt problemet att inte kunna prata med varann? Och då menar jag människor emellan i vardagslivet. En person som har negativa erfarenheter av invandring, säg att personens barn blivit rånat av en kille med invandrarbakgrund, hur kan jag nå vederbörande med argument som denne kan ta till sig? Att det knappast är alla invandrare som är kriminella, och att det kanske i så fall finns orsaker till att de blivit kriminella (likväl som det finns infödda svenskar som blivit kriminella av olika orsaker). Det är förstås komplexa frågor som inte har enkla förklaringar eller lösningar, men det borde inte vara problemet i ett land med så hög utbildningsgrad som Sverige.

Hur kommer vi ur det tråkiga debattklimatet som är i dag? Jag bävar inför valåret 2022 om det ska fortsätta så här. Kan vanliga människor hjälpa till att ändra på detta eller är det helt och hållet upp till politikerna att sköta sig bättre sinsemellan? Kan journalisterna göra något annorlunda och lyfta frågor på nya sätt? Det är komplexa frågor som kräver komplexa svar, så hur bryter vi igenom den mentala barriären i migrationsdebatten? Många frågor, få svar.

ANNONS
ANNONS