Bilar och parkering är frågor som tar relativt mycket av kommunernas tid, både planering av parkeringsplatser och vilka avgifter som ska betalas. Bara några dagar efter min krönika läste jag en debattartikel i Sydsvenskan. Författare var Karolina Skog, ekonomisk-politisk talesperson för Miljöpartiet. Just kombinationen av bilar och Miljöpartiet leder lätt till frustrerad ilska hos många, men Karolina Skog gav mig en tankeställare.
Parkeringsnormer, det vill säga kommunala regler för hur många parkeringsplatser det ska finnas per lägenhet vid om- eller nybyggnation, har funnits sen 1950-talet. Då var bilen ny och mycket i samhällsplaneringen gick ut på att underlätta för den fantastiska tekniska skapelsen som kunde ta oss mellan olika punkter på ett förhållandevis smidigt sätt. Karolina Skog kallar parkeringsnormen för planekonomi för att främja bilen.
Hennes intressanta tanke är att tänka på bilen som vilken som helst av alla ägodelar vi skaffar oss. Där vi har huvudansvaret för förvaring av det vi äger. När det gäller bilar delar vi däremot på kostnaderna. Alla skattebetalare är med och finansierar p-platser längs gator, kanske ibland byggen av parkeringshus om det är kommunen som bygger, och byggherrar tvingas alltså bygga ett visst antal p-platser per lägenhet vars kostnad sen slås ut på alla som bor där, antingen man har bil eller inte.
Människor med sämre ekonomi har kanske inte råd med bil, men dessa är ändå med och finansierar var rikare människor ska parkera sina bilar. Familjer med bra ekonomi har dessutom ofta två bilar. Man kan också fundera på hur många timmar per dygn en bil står stilla på sin parkeringsplats och om alla verkligen behöver en egen bil. Karolina Skog beräknar att det finns mer parkeringsyta än bostadsyta i Sverige. Det låter faktiskt inte orimligt när man tänker efter. Men det som är orimligt är att detta blivit så självklart för oss att få ifrågasätter systemet. Inte konstigt att det är dyrt att bygga nya bostäder!
Det ligger alltså en hel del i vad Karolina Skog framför. Därför blir det ännu svårare att förstå att Varbergs kommun subventionerar parkering i p-husen så mycket så att det är helt kostnadsfritt. För bilisten vill säga. Men alla skattebetalare får vara med och ta smällen. Att bygga p-hus är knappast gratis och kostnaderna för p-platserna blir höga. Även Falkenbergs övergång från avgift till p-skiva blir svår att begripa.
Samtidigt behöver politikerna ta hänsyn till att alla inte bor inne i städerna eller nära kollektivtrafik med täta turer. Butiker och verksamheter inne i stan behöver sina kunder och folk behöver kunna handla där. Men behovet för människor är egentligen inte bilen i sig, det är behovet av att transportera sig och sina varor. För det krävs så kallade mobilitetsåtgärder. Nytänkande är på sin plats när det gäller bilens plats i samhället.
