Ett företag utsätts för brott vilket bland annat leder till att en skatteskuld på 55 000 kronor betalas in två dagar för sent. Detta leder i sin tur till 30 förlorade jobb för en redan utsatt grupp människor på en ort i stort behov av vartenda arbetstillfälle. Verkar det rimligt?
Det är i alla fall vad som har hänt när Arbetsförmedlingen agerar utifrån sitt regelverk gentemot ett kooperativ på Gotland. Problemen uppstod när en nyanställd avslöjades med att ha förskingrat 250 000 kronor. Detta ledde till uteblivna inbetalningar, bland annat av skatt.
Dessa betalningar reglerades omedelbart och även de förskingrade pengarna kunde betalas tillbaka till kooperativet. Men på grund av att skatteskulden på 55 000 kronor betalades in två dagar för sent såg sig Arbetsförmedlingen tvungen att dra in lönebidraget till de anställda. 30 arbetstillfällen är därmed i fara och 30 personer som har svårt att få jobb på den reguljära arbetsmarknaden blir av med en sysselsättning som ofta inneburit en livsavgörande vändning för dem.
Verksamheten har byggts upp på helt lagliga grunder och medfört samhällsnytta på så många plan. När nu grunden för verksamheten slås sönder är risken stor att man inte håller ut tills den karantän som utgör straffet löper ut. I ett sista försök att rädda situationen har man skrivit till arbetsmarknadsministern och frågat om det verkligen är rimligt att reglerna ska tolkas på det sätt som Arbetsförmedlingen här gör.
Förståelsen för företagares villkor och behov verkar ha en del i övrigt att önska i hela statsapparaten. Lagar och regler ska följas, härom råder ingen tvekan. Men när det handlar om ett problem som dels är löst, dels har uppstått på grund av att man har utsatts för brott, då måste det finnas goda skäl att inte straffa företaget i fråga så hårt.
Att starta och driva företag har alltid varit ett alternativ på orter där det på intet sätt är självklart att man ”får ett jobb” efter skolan. Tack vare det har Sverige byggt upp en välfärd som till stora delar vilar på småföretagen runt om i landet. I rapporten ”Oroväckande tecken”, om företagandets villkor runtom i Sverige, av tekn dr Nima Sanandaji, kan man se en trend som i värsta fall kan göra att denna grund krackelerar.
Beroendet av få och stora exportföretag är sårbart. Tillsammans med en ökande medelålder på företagarna (dålig återväxt) och ett bristande intresse för att driva företag ser man farhågor som behöver bemötas nu, medan tid finns.
Det behövs mer uppmuntran och stöd och en översyn av vilka kontrollsystem och kostnader som läggs på företagen. De som inte sköter sig ska få kännbara konsekvenser men att förebygga fusk genom att göra det så svårt och dyrt som möjligt att driva företag håller inte.
