Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Stockholm Pride angår oss alla

2/8 2013. Att Stockholm Pride pågår, med parad, galor, utställningar, debatter med mera, kan knappast ha undgått någon. Och det bör det förstås heller inte göra. För den kamp för lika rättigheter och behandling för alla hbtq-personer som utgör grunden för Pride världen över, angår oss alla.

Det finns en mycket talande dikt, tillskriven pastor Martin Niemöller, som handlar om situationen i Tyskland under upprinnelsen till andra världskriget och judeutrotningen. Den tar upp varför vi alla måste agera och protestera när någon utsätts för missaktning, förtryck, förföljelse eller något ännu värre.

Den handlar om hur grupp efter grupp hämtas och sätts i fängelse, kommunister, fackanslutna och judar. Men hur ”jag” i dikten inte protesterade för att ”jag” inte var kommunist, fackansluten eller jude. Den slutar så här: ”När de hämtade mig, fanns det ingen kvar som kunde protestera”!

Den kan det vara värt att fundera lite över när Stock- holm Pride just pågår till kamp för lika rättigheter och behandling av alla hbtq-personer (homosexuella, bisexuella, transpersoner och queer). Eller som det heter på festivalens hemsida: ”(vi) arbetar för att synliggöra hbtq-frågor och skapa en frizon för homosexuella, bisexuella, trans och queerpersoner och de könsuttryck som finns inom hbtq-rörelsen”. För även om vi inte själva, eller någon som står oss nära, är direkt personligt berörd av det som denna kamp handlar om, angår den oss. För nästa gång kan det vara ”vi” som är i minoritet och utsatta eller hotade.

Tveklöst har kampen varit mycket framgångsrik här hemma i Sverige. Mycket av arbetet kan nu därför handla om annat än grundläggande frågor som t ex kamp mot det som brukar kallas heteronormen, det vill säga att det i alla sammanhang är så självklart att kärlek bara finns mellan en man och en kvinna. För så är det naturligtvis inte, kärleken känner inte några sådana gränser. Det är väldigt bra att detta lyfts fram!

Men på många håll utanför Sveriges gränser fortsätter kampen utifrån en helt annan situation. I många länder, som i ett flertal delstater i USA, är samkönade äktenskap inte möjliga, än mindre finns någon rätt att adoptera. Förtryck, missaktning och ren förföljelse förekommer i en rad länder, inte minst i sådana med stark muslimsk dominans. Och i den åtminstone formella demokratin Ryssland, har makthavarna en mycket hård och intolerant syn på homosexualitet, med lagar som tar sikte på homosexuella samt bi- och transpersoner, förbud för utländska homopar att adoptera och nu senast förbud mot att propagera för ”icke-traditionella sexuella relationer” till minderåriga. Putins Ryssland är ljusår från en svensk Pride-parad!

Allt är förvisso inte gott och väl ens i Sverige. Människor utsätts för hatbrott och diskriminering, både privat och i arbetslivet. Aktuella rapporter från RFSL visar att migrationsdomstolarnas asylbedömningar av hbt-personer är inkonsekventa och rättsosäkra. Och säkert mycket annat.

En undersökning av bloggaren Bengt Held tyder på att det skiljer ganska mycket mellan de olika partierna när det gäller hur de har ställt sig till tio viktiga hbt-reformer eller redan genomförda reformer. I denna får V och MP högsta poäng (20) tätt följda av FP, C och S (19-18) medan M (14) och KD (10) sladdar en del. Värst ut, ja närmast hbt-fientligt, kommer i denna undersökning SD (4) som till och med vill riva upp några reformer.

Även vid Stockholm Pride i år varierar intresset. I Alliansregeringen är det också här störst hos FP, tätt följt av C och M, medan det inte finns något statsråd alls närvarande från KD. Detta är inte minst anmärkningsvärt eftersom många hbt-frågor handläggs i KD-styrda Socialdepartementet. Ja, det är helt enkelt ynkligt. Men till Vladimir Putins ynkedom når de förstås inte!

Bengt Wernersson

MEST LÄST