Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Silver ska man inte skämmas för

KRÖNIKA: Deppa inte - det går inte att begära mera. Falkenbergs VBK föll i SM-finalen mot Linköping med 0-3 i matcher.

En heroisk säsong slutade i en kort depression. Men Falkenbergs måste vara helnöjt efter den här struliga säsongen. Det tycker jag klubben ska vara.
Falkenbergs VBK har överraskat alla, inklusive mig, och med stor sannolikhet även sig själva.
Detta efter en säsong där man började med att bli av med 75 procent av sina spelares poängskörd när Darryl Shank, Jake Staahl, Arno Slipac och Tobias Persson lämnade.
Och mästerpassaren Dardan Lushtaku fick nog av klubben.
Nybyggnaden hackade lite i början, men slutade i GP-guld och sedan i guld i Nordic Club Championship.
Knappt någon trodde det var sant.
Däremellan kom Fayez Alloush-affären och störde och tränaren Patrick Aparicio fick möblera om igen i laget. Vänsterspikers blev högerspikers och det var nästan som det kändes att liberon skulle bli spiker också.
Men nya spelare tog klivet in, som passaren Victor Nielsen. Han överglänste till och med Lushtaku i semifinalen.

Som de egna ungdomarna, fostrade i klubben och med familjer i stan. Jag tänker på Johan Gruvaeus och brorsan Daniel. Den sistnämnde var väl påtänkt som kanonmat på träningarna, men det slutade i så mycket speltid att han nästan kan räknas som rutinerad.
Jag tänker också på Edwin Svärd, som fick hoppa in i slutspelet när Johan Eriksson blev magsjuk. Att som rookie stå och vänta på servar från några av Sveriges bästa spelare och veta att mottagningen är skillnaden mellan vinst och förlust, det är nervpåfrestande.
Men det här året har gett välbehövlig rutin för flera spelare som kan ge än mer spelmässig utdelning nästa år.
Och klubben har fått fram egna produkter som i alla fall får spela lite.
Tittar man till importerna i år har det kanske inte varit succé. Jean Prado Silva går ifrån sitt år med godkänt. Men Madison Hayden har inte levererat som en import ska göra. Han har sett kantig ut både i kroppsspråk och i spelet.

Men en som levererat är Pedro Mendes. Jag kan förstå att det var han som var viktigast att få behålla inför den här säsongen. Ligans näst bäste blockare – Wille Nilsson var kungen i finalfinalen – har också visat sig viktig som pådrivare nu när språket börjat komma mer och mer.
Det räckte inte till SM-guld. Och det känns på något konstigt sätt inte speciellt mycket. Klubben har överpresterat och prestigekampen mellan Aparicio och Johan Isacsson slutade i förbundskaptensvinst.
Jag kan tycka att det är rätt kul att ett lag med bara svenska spelare vinner SM-guld. (Ja, jag vet att andrepassaren Nicholas Butler är från Australien men han spelar knappt!) 
Jag har inte hela historien klar för mig, men det måste vara många, många, många år sedan.

MEST LÄST