Debutanten om livet som domare i SSL

Innebandy/SSL: David Geiser tillhör en av Sveriges bästa domare

Numera är den förre varbergaren bosatt i Göteborg och har med bravur klarat av debutsäsongen i Superligan.

Efter grundseriens slut fick David och kollegan Henric Nilsson även förtroendet att döma tre SM-kvartsfinaler: två fajter mellan Dalen och Storvreta samt Helsingborg mot Falun.

– Jättekul att bli uttagen redan första säsongen. Det är ett bevis på att det gått bra, säger David Geiser.

Precis som lagen och spelarna finns ambitionen att gå så långt som möjligt även inom domarkåren.

– Det är SM-finalen man strävar efter, eller döma OS, om innebandyn kommer med på IOK:s lista, men inför den här säsongen satte vi upp som mål att etablera oss som SSL-domare och leverera en bra produkt, säger David Geiser.

Sedan augusti 2016 är David högstadielärare inom ämnena religion och historia på Önneredsskolan. Det går bra att kombinera med att vara elitdomare tack vare en förstående arbetsgivare.

– Det har inte varit några problem de gånger man behövt åka iväg. Samtidigt har matcher i till exempel Karlstad, Falun och Umeå ofta varit på helger. Men innebandyn är min främsta hobby. Det är det jag lägger tid på, säger David.

Kommunikation och tydlighet

Det var 2008-09 som han slog ihop sina påsar med värmlänningen Henrik Nilsson. De började döma ihop under studietiden i Linköping och jobbade sig upp från herrarnas division 3. Redan andra året blev de utsedda till Östergötlands bästa domare.

– God kommunikation och tydlighet. Sen är väl vårt viktigaste verktyg att behålla lugnet. Med teknik (läs headset) har det förenklats. Innan var det ju teckengivning som gällde, säger David.

Han har verkligen fått blodad tand.

– Vi blev jätteglada när vi fick chansen. Under säsongen har man fått mersmak, även fast man också känner att man behöver en paus för att ladda batterierna nu.

Innebandy är en sport som det svänger om. Som domare måste man fatta snabba beslut.

– Men det är ju det som är roligt också. Att man måste vara vaken hela tiden. Även fast det står 7-3 och är tio minuter kvar betyder det inte att matchen är avgjord.

Dömer man en kväll så tar det mycket energi.

– Först har man laddat upp med resan dit, man är i hallen en och en halv timme innan match, hälsar på lagen, går in i matchbubblan och efter två intensiva timmar är man rätt slut i huvudet.

Hur brukar du må efter match?

– Man mår bra. Det är skönt att ha betat av en match. Sedan beroende på matchens karaktär brukar vi gå igenom situationer. Alla matcher webbsänds ju och som domare har man tillgång till dem via en app. Ibland diskuterar vi direkt efter matchen, ibland får det gå några dagar...

Men det finns så klart en baksida också. Pressen och förväntningarna. Heta viljor ska tyglas.

– Jag vet inte om man får så mycket skit? Klart att det är många som vill få fram sin vilja. Där är det viktigt med kommunikation. Det finns alltid olika åsikter, men man försöker förmedla en rättvis matchbild. Om folk tycker annorlunda är det viktigt att man står bakom beslutet man tagit. Sedan om man gjort fel är man inte mer än människa att man får ta diskussionen.

– Man vinner mer på god kommunikation, men ibland kan man även få peka med hela handen. Därför kan jag tycka att rollerna som domare och lärare är rätt lika.

En del (bland anda Wics Stefan Smedberg) vill införa tredomarsystem. Hur ser du på det?

– Sex ögon är bättre än fyra. Samtidigt lyfter det andra frågor: hur ska domarrekryteringen ske på lägre nivå? När det blir tre domare blir det också högre arvode för klubbarna att betala, men det är en jätteintressant fråga.

Gick domarkurs

David tillägger:

– Den lyfts dock ofta i sammanhang när det gått dåligt för ett lag. Den borde tas upp i ett forum där det är ett mer öppet klimat än i samband med match.

Under uppväxten lirade David innebandy i Warberg. Han och en kompis nappade så småningom på en domarkurs. Den hölls av Martin Polverari, då elitdomare ihop med Mike Bengtsson.

– ”Pulver” hade rolig karisma, sen såg man det som att tjäna en extra slant. Så var det under tiden i Linköping som student också.

Vad betydde det att Polverari och Bengtsson fanns då?

– De visade ju att det inte bara var innebandyspelare som kom från Varberg utan även domare. Man följde dem under slutspelet, och jag minns att de hade tydliga drag i sitt domarskap. Båda var stora och långa med mycket pondus - sen skiljde de sig åt när det gäller det kommunikativa sättet.

Hur var det att döma nere i Varberg?

– Det var en speciell känsla att komma tillbaka och döma där. Man har ju vuxit upp i en stad som andas innebandy och Warberg är känd för sin publik.

Samtidigt betonar Geiser:

– Jag hade inte dömt Warberg om jag hade en speciell relation till klubben. Det var ju länge sen jag spelade där. Men det var många som hajade till och har hört av sig efteråt: ”hur hamnade du där?”.

Just nu är det mellansäsong för domarna, i augusti väntar både löp- och regeltest, men David gillar att hålla sig i form.

– Vi är domare på högsta nivå. Då ska man hålla liknande fysisk status som spelarna. Det anser jag.

David Geiser säger att dömandet utvecklat honom otroligt mycket. Det har satt hans personlighet och ledarskap.

– Jag hoppas klubbarna kan få unga att ställa sig på plan och döma. Och inte bara få dit dem utan se till så de vågar stå kvar. Vi elitdomare får ju påtryckningar på ett annat sätt, men är du tolv, tretton år så är pressen stor. Det finns passion och känsla, men ofta bland de som tittar på tar hjärtat över hellre än att de tänker.

Mattias Nilsson

mattias.nilsson@hn.se