Bainca lever för fotboll dygnet runt

Fotboll: Varbergare kan bli prisad på fotbollsgala

Hårda, snöblandade vindar viner in från Kattegatt. Adnan Bainca huttrar under sin New York Yankees-keps. Det är en dag då man vill hålla sig inomhus. På Lilla Träslövs finbageri beställer han en värmande chai latte.

Det har snart gått ett år sedan hans projekt Unite People föddes. Varbergarna, och även resten av Sverige, har kunnat följa hur han arrangerat futsal-cuper, föreläsningar och fotboll för flyktingar.

– Mitt liv kretsar kring fotboll. Så enkelt är det, säger Adnan Bainca som även hoppas kunna döma division 5 i sommar.

Fram till årsskiftet var Adnan anställd av Varbergs kommun. Nu är integrationspengarna slut och han går i väntans tider. I dagsläget tar kommunen bara in Bainca timvis, men i februari kommer ett "ja" eller "nej" från Allmänna Arvsfonden - om en summa på 3,6 miljoner kronor.

– Får jag de pengarna ingår en hundraprocentig tjänst i tre år framåt.

Den 16 februari kommer Adnan medverka på stiftelsen Sverige Uniteds fotbollsgala.

– Jag är en av tio nominerade som kan få pris. Oavsett om jag vinner eller inte, är det stort och man får många ögon på sig, säger Bainca.

Han är själv ett levande bevis på hur integration ska fungera.

– När jag var liten så gick jag och min kompis till Lilla Träslövs FF för vi ville spela med svenskar. I Trönninge BK fanns bara invandrare. Jag minns att svenskarna kallade mig för "Zladnan" för jag passade aldrig bollen, skrattar Adnan och fortsätter:

Der var när Adnan såg hur hans bror försoffades genom tv-spel som han startade Unite People.

– Får jag min lillebror att inte supa, knarka eller spela tv-spel får jag med hans hundra vänner på fotbollen också. Jag snor deras lördag, utan att de märker det, menar Bainca.

Själv var Adnan duktig i skolan, men hade "buset" omkring sig.

– Jag minns en lärare som sa: "vi tror på dig Adnan, du kan styra de andra till det bättre". Samtidigt som jag skötte skolan var jag den lugna i kretsen som busade. Det var rätt splittrat, men jag hittade ändå balans. Det kan jag tacka min far för som var rätt strikt.

Verkligheten kan vara tuff för många svenska ungdomar, liksom för flyktingarna i Himle. Men fotbollen talar ett gemensamt språk.

– "Backa hem" och "täck upp". Fotbollstermerna har de lärt sig vad de betyder. Det är starka personligheter, och i början hade de svårt att förstå syftet. Då var fotboll på liv och död. Men ju längre tid som gått har de förstått att det är en kul grej, att vi ska lära känna varandra.

Adnan ser inte bara glädjen. Han får också uppleva när hopp släcks i människors ögon.

– Har de fått ett besked som de inte vill ha kan fyra timmars fotboll betyda väldigt mycket. De glömmer allt annat. Jag brinner för att kunna ge dem den frizonen.

Adnan var bara tre månader gammal när han kom till Sverige från Kosovo med pappa Naser och mamma Nafije. Familjen består även av tre bröder och en syster.

Varje sommar åker de till Vushtrri, den lilla staden i Kosovo, i samma storlek som Varberg.

– Vi har släkt där och platsen har byggt en till den personen man är i dag. Jag hör hemma här men hemma är också där.

Adnan hyllar sina föräldrar.

– Mamma och pappa, de är mina hjältar. Förr stod farsan och sålde korv vid motorvägen, i dag bor han i en villa och har flera bilar. Det är ganska coolt.

Är de stolta över dig?

– Jag tror inte de riktigt fattar vad jag gör. De märker vad jag gör för min lillebror, inte vad jag gör för alla andra. Men drivkraften har varit min lillebror. Hade jag inte haft honom så tror jag inte jag hade tänkt på samma sätt. Jag går till och med på hans utvecklingssamtal och tvingar hans lärare att ringa mig om han missköter sig.

Nästa år vill Adnan starta ett integrationslag, med 50-50 svenskar och invandrare, i division 7. Öppna fritidsverksamhet/språkcafé, involvera fler tjejer och handikappidrottare finns också på agendan:

– Jag vill att man ska tänka på fotboll när man hör Varberg. Det är drömmen.

Mattias Nilsson

mattias.nilsson@hn.se