Den gamla arenan, byggd 1921, fick uppleva elitfotbollen på äldre dar, långt efter pensionsåldern.
Tre år i rampljuset, med klassiska storlag på besök, med bengaler och publiktryck. Nu är det över, nu väntar vardagen igen.
Det blev ett par händelserika år, som inleddes när Falkenbergs FF tog steget upp i Superettan, i den berömda "snömatchen" den 19 oktober 2002.
– Det går inte att komma i från den som ett mäktigt minne, säger Daniel Alexandersson, anfallaren som gjorde betydelsefulla i båda kvalmatcherna mot FC Trollhättan.
Han ordnade straffen - och satte den - till kvitteringen, innan Henrik Bertilsson avgjorde till 2–1 med en mäktig nick.
Fast Daniels sena reducering till 3–2 på bortaplan, skulle visa sig vara minst lika viktig.
– Kanske min vackraste fullträff i karriären, på halvvolley från trettio meter, minns Daniel.
Det var snuddande nära att Superettan-sejouren bara hade blivit ettårig, om inte herr Alexandersson hade satt nya avtryck i IP:s historia.
– De två målen mot Åtvidaberg, när vi vände 0–1 till 2–1 och klarade kontraktet i sista omgången, är också sköna minnen.
Själv klev jag in på HN:s sportredaktion i början av 80-talet. Då harvade FFF i botten av trean, med Böljan som utmananade topplag i fyran.
Då fanns Allsvenskan inte ens som en glimt av förhoppning. Det var ett ouppnåeligt mål.
Då fick Falkenbergs-lagen nöja sig med enstaka finbesök. Som när Böljan lottades mot allsvenska Mjällby i en sextondelsfinal i Svenska Cupen.
Hemmaledning med 2–1 i paus, mot det allsvenska blekingegänget.
– De tog väl oss inte på allvar, samtidigt som vi lyfte oss, minns Böljan-anfallaren Magnus Falkehag.
Det sägs att videon från matchen, inte minst den första halvan, spelades upp så ofta av Falkehag, som gjorde en stormatch, att den nöttes ut.
– Struntprat, skrattar Magnus. Det är Per-Olof (ex-böljanit som mest nötte bänk i IFK Göteborg) som hittade på det ryktet för att han missade matchen.
I andra halvlek tog det roliga slut, Mjällby vände till 7–2.
Med små steg klev FFF uppåt i seriesystemet och Falkenbergs IP trampades av alltmer skickliga bollspelare.
FFF profilerade sig alltmer som stadens lag nummet ett och började utmana storheterna.
– Något enstaka minne? Nja, det är nog mest seriesegrarna, när vi klättrade uppåt, säger Håkan Nilsson, den tidens sylvasse FFF-anfallare.
Han och radarkompisen Kjell Persson firade triumfer på IP:s gröna rektangel.
– Vi slog ju bland annat Häcken med 3–2 och jag gjorde våra tre mål. Fick vara med i tävlingen "Mister Hattrick" och blev tvåa, säger Håkan.
Han lade ner fotbollsverksamheten i början av 90-talet. Andra skarpskyttar tog över; som Henrik Bertilsson, Joel Johansson, Daniel Alexandersson - och Victor Sköld, förstås.
Det var under den magiska säsongen 2013, när Sköld, vann skytteligan, Niclas Eliasson toppade assistligan, Otto Martler var etta i målvaktsligan, FFF gjorde flest mål – och klev upp i Allsvenskan, rena utopin tiotalet år tidigare.
Det blev tre år av glamour för den gamla fotbollsarenan. Nu flyttar Falkenbergs elitlag över till nybygget; FFF i Superettan och IF Böljan i Elitettan.
Nu är det ju inte så att Falkenbergs IP försvinner. Här ska fortsätta att fotbollas och friidrottas.
Men elitfotbollen tackar för sig. Vi tar en gravöl för den gyllene eran på Falkenbergs IP och flyttar över till Falcon Alkoholfri Arena...
