Jean-Michel Saive slog ut Waldner med 3–1 (11–6, 13–15, 11–8, 12–10) i semifinal och fick därmed revansch för finalförlusten mot J-O på hemmaplan i fjol.
Svensken hade dock chansen på en ny final, men tappade spelet helt i fjärde set vid ledning 7–3.
– Saive vann det första setet lätt, men sedan tycker jag att det var jämnt i de andra tre seten, så jag kunde lika gärna ha vunnit, säger Jan-Ove Waldner.
– Vid 7–3 missade jag sex raka forehand, men det berodde inte på mig – det måste ha varit plattorna, skojade han, sedan belgaren vänt och vunnit med 12–10.
Flera av matcherna hade uppvisningskaraktär över sig, men i mötet mellan Saive och Waldner var det tufft spel från början – ingen hade tänkt att vika ner sig.
Men Saive, som fortfarande i högst grad är aktiv och har OS som mål i Rio de Janeiro nästa år, var den för dagen bättre av dem.
– Det är alltid kul att möta honom. Roligt också att få vara här och spela – inte minst inför den här publiken, tycker J-O.
De flesta i Halmstad arena hade förstås hoppats på en drömfinal mellan Jörgen Persson och Waldner. I sin första match mötte J–O kinesen Jiang Jialiang och hade inga större problem att vinna med 3–1 (11–6, 7–11, 11–6, 11–6).
Hemmafavoriten Jörgen Persson fick en lagom uppmjukningsmatch mot just Rosskopf, som han tog hem med 3–1.
–Klart man är taggad här på hemmaplan, sa Persson efteråt. Jag har kört stenhårt med Dimitrij Ovtcharov (världssexan som Persson är personlig tränare till) i helgen, men det har jag ju inte avslöjat...
I semifinalen ställdes Persson mot fransmannen Jean-Philippe Gatien. Hemmasonen vann nu med 3–1 och matchbollen blev kvällens i särklass mest spektakulära. Persson plockade och plockade och hämtade till och med en sned boll utanför hagen för att avsluta med en rungande forehand.
Persson såg en smula trött ut och nådde inte riktigt samma nivå som tidigare. Belgaren vann med 11–8, 4–11, 11–9, 11–6.
