Med plats för fyra. Peter Andersson-Piltz vid sitt behandlingshem i Trustorp, som har plats för fyra pojkar med sociala problem.
Med plats för fyra. Peter Andersson-Piltz vid sitt behandlingshem i Trustorp, som har plats för fyra pojkar med sociala problem.

Små ungdomshem kan vara lösningen

Hans egen uppväxt är en bidragande orsak till att han blivit socionom, med en ambition att försöka hjälpa på samma sätt som han själv fick stöd.

ANNONS
|

I Trustorp, mellan Ljungby och Ätrafors, driver han ett behandlingshem för pojkar med psykosociala problem.

– Generellt fungerar det dåligt på ungdomshemmen, säger Peter Andersson-Piltz som efter flera år i yrket valt att starta eget.

– Jag växte upp med en mamma som var psykiskt labil och utan att ha någon kontakt med min pappa. Men det fanns andra vuxna, till exempel min dåvarande flickväns familj och lärare i skolan, som gav mig det stöd jag behövde, konstaterar han.

Han växte upp i den utsatta förorten Gottsunda utanför Uppsala, i omständigheter som var tämligen motsägelsefulla. Mamman hade det mycket problematiskt, men var också välutbildad akademiker. Emellanåt tog hon med sig sonen på längre forskningsvistelser utomlands, och Peter var tio år när han plötsligt befann sig bland rullande stridsvagnar på Moskvas gator när den ryska försvarsmakten 1991 gjorde ett kuppförsök mot president Gorbatjov.

ANNONS

– Ja, min uppväxt var lite speciell, men själv hamnade jag aldrig i kriminalitet eller missbruk, konstaterar han.

Peter Andersson-Piltz återfick så småningom kontakten med sin pappa, flyttade till Göteborg där han på Rudebecks gymnasium fick stöd av en lärare som uppmanade honom att gå i psykoterapi. Någonstans där infann sig också tanken att han själv ville ägna sig åt behandlingsarbete.

Nu är han 28 år och redan med en gedigen erfarenhet som behandlingsassistent.

– Generellt fungerar det dåligt på ungdomshemmen. Detta framgår också av Socialstyrelsens och länsstyrelsernas nationella tillsyn. Ibland är personalen outbildad och slutkörd, det är mycket business och ingen orkar hålla fokus på behandlingens innehåll, säger Peter som har erfarenhet både från statliga institutioner som Fagared i Lindome och från privata vårdhem som Hallandshem i Fjärås.

Han har inte dragit sig för att offentligt framföra sin kritik.

Under längre tid har han jobbat dubbelt som behandlingsassistent, med målet att kunna lägga undan pengar till ett eget behandlingshem där han själv kan utforma vården.

Och för ett år sedan slog han till.

ANNONS

I sökandet efter ett lämpligt hus fastnade han för en någorlunda billig fastighet i Trustorp. Huset är en gammal kontorslänga från 1970-taket, som en gång tillhörde det numera nedlagda grustaget. En familj hade i några år haft det som privatbostad, innan Peter Andersson-Piltz köpte huset för 650 000 kronor.

Behandlingshemmet har fyra platser. Tanken är att kommunernas socialtjänster ska köpa vård och boende här för pojkar (mellan 13 och 20 år) som har psykosociala problem och kanske har hamnat i kriminalitet, missbruk eller allmän destruktivitet.

Men det har blivit en långsam inkörningsperiod för Andersson-Piltz. Hittills har han endast haft en begränsad verksamhet på ungdomshemmet, framförallt med att avsluta ett tidigare behandlingsuppdrag. Dessutom har huset behövt renoveras för att bli tillräckligt brandskyddat.

Peter Andersson-Piltz arbetar och vistas på behandlingshemmet cirka 20 dygn i månaden. Övrig tid får han avlösning av sin kollega Torbjörn Karlsson – och reser då hem till sin bostad i Göteborg.

Med en vård- och boendeavgift på 2 300 kronor per dygn och person, så behövs det en hyfsad beläggning innan behandlingshemmet kan ge ägaren en tillräcklig lön.

Peter Andersson-Piltz är övertygad om behovet av den här typen av mindre behandlingshem för ungdomar:

– Fördelen är att man här kan få en kontinuitet i behandlingen, eftersom vi kan vara få personer som delar på behandlingsarbetet. Men man måste också vara lite av säljare för att övertyga socialtjänsten, och det är väl det som jag har svårast för.

ANNONS

Behandlingen har en miljöterapeutisk inriktning, med syftet att skapa struktur och rutiner i vardagen och förmå ungdomarna att hantera sin ångest och sina aggressioner.

– Och ibland kan det ta ett halvår bara för att få en pojke att spänna av och börja känna sig trygg i den här miljön.

Ibland blir det alltså långa behandlingstider, och detta i ett skede när kommunernas ansträngda ekonomi tvingar socialtjänsten att spara och effektivisera.

Också av det skälet kan det vara en chansning att ge sig in i branschen med ett nytt behandlingshem.

– Men jag vet vad jag kan. Jag har haft framgång som behandlingsassistent eftersom jag lyckas skapa en kontakt med ungdomarna, säger Peter Andersson-Piltz.

Det brukar bli tjafs med grannarna när någon öppnar behandlingshem för ungdomar. Men inte i Trustorp, där Peter hörde sig för hos närmaste grannen och bara fick en cool axelryckning och svaret: ”Tja, någonstans måste de ju få en chans att bo.”

En vanlig benämning på behandlingshemmen är HVB vilket står för ”hem för vård och boende”. Stundtals har denna verksamhet, som för närvarande omfattar drygt 2 000 barn och ungdomar i Sverige, varit omdiskuterad för brister i kvalitén och för otillräcklig myndighetskontroll och insyn. De flesta drivs i privat regi.

I Hallands län finns tolv HVB-hem för barn och ungdomar, huvudsakligen i privat regi. I Falkenbergs kommun finns förutom Andersson-Piltz ungdomshem även den privata Rasmusgården i Skrea (med plats för fem pojkar).

I Årstad utanför Falkenberg finns även Solgården, en akut- och utredningsavdelning med plats för sju flickor i åldern 15–20 år, som drivs av Statens institutionsstyrelse.

ANNONS