– Därför heter det Påskberget som så många andra berg i Västsverige, säger Bengt-Arne Persson, tidigare länsmuseichef.
Konstigare än så är det alltså inte. Någon hemsk historia om häxbränning kan det varbergska Påskberget alltså inte bjuda på. Däremot finns folkliga föreställningar om kopplingen mellan påsk och Påskberget bevarade. De gamla berättelserna går ut på att Påskberget var en samlingsplats för ortens fruntimmer som var på väg till Blåkulla på skärtorsdagsnatten.
Numera är Påskberget mer en plats för rekreation och inte minst lekplats för förskolan Ugglans barn. Det är i stort Herman Rodhes förtjänst. Han blev fullmäktigeledamot i Varberg 1866. Han var friluftsmänniska och ivrade för att förvandla Varbergs kala, ödsliga omgivningar till skog. Det berättas i boken ”Bilden av Varberg” av Lars Grimbeck och Stefan Gustafsson.
Herman Rodhe fick dispositionsrätt till området kring Påskberget och kunde börja plantera. Han tog också initiativet till bildandet av planteringssällskapet ”Småfåglarnas vänner”.
Någon salut till påsk kan Påskbergets kanon inte avfyra. Den är på restaurering och åter på plats 27 maj. Det sker i samband med återinvigningen av Påskbergsskogen efter en omfattande naturvårdsåtgärd.
– Då blir det ett litet jippo med salut och någon guidad tur i skogen, säger stadsträdgårdsmästare Rune Österberg.
