Sjukdomen är användbar i arbetet som lärare

Läraren Henrik Vestberg brukar berätta för sina elever om sin sjukdom. – Att jag sänker garden och släpper in dem gör att de vågar anförtro mig saker, säger han.

ANNONS
|

Sjukperioderna blev återkommande. Först trodde läkaren att det handlade om utmattningsdepression. Något år senare sjukskrevs han för utmattningssyndrom. Han tyckte själv att det var något som inte stämde och när han såg Ann Heberleins dokumentär Mina två liv föll bitarna på plats. Han blev säker på att han hade bipolär diagnos. Att få det bekräftat visade sig inte vara så lätt men vi tar det från början.

Fick ångest

Henrik Vestberg är uppväxt i Horred och förstod någon gång i tonåren att han var lite ”eljest”. Han blev deprimerad i perioder, började och slutade med fotboll tre gånger per år.

ANNONS

– Jag fick ångest och tyckte att det var jobbigt att vara i skolan. Då förstod jag inte vad det var, säger han.

Han visste inte var han skulle vända sig och hans föräldrar fattade nog inte hur illa det var. Efter gymnasiet flyttade han till Kalmar och gick lärarutbildningen. En jobbig period där han jobbade extra på en fabrik vissa nätter och helger. Det hände att han gick direkt från nattskiftet till sin praktik på en skola.

Dessutom dömde han fotboll och hade siktet inställt på att bli allsvensk domare. Han utvecklade en ätstörning och åt extremt nyttigt samtidigt som han tränade hårt. Ett sätt att döva ångesten.

– Jag glömde bort att jag levde med en annan person. Det slutade med att vi separerade.

Olika yrken

Studierna blev också lidande och han lyckades inte slutföra utbildningen. Men vid den här tiden hade han inga planer på att någonsin arbeta som lärare. Han flyttade till Varberg och jobbade med lite olika yrken, bland annat som taxichaufför. Efter ett år isär hittade han och före detta flickvännen Anneli tillbaka till varandra. Hon blev så småningom gravid och Henrik kände att det var dags att styra upp sitt liv. Han tog de sista poängen för att få ut lärarlegitimationen och började jobba som lärare i Bua.

ANNONS

När graviditeten hade nått sjätte eller sjunde månaden bröt Henrik ihop totalt. Han grät i två dygn. Det här var hösten 2011 och läkaren konstaterade utmattningsdepression. Han blev sjukskriven men kom tillbaka och jobbade terminen ut.

– Det känns som att man bränner broar när man blir sjukskriven. Jag bytte jobb sedan och började på en skola i Kungsbacka.

Sjukskrevs igen

Han var föräldraledig ett år, fortsatte på skolan i Kungsbacka men bytte sedan till en privatskola. På den nya skolan fick han jobba mycket i barngrupp. Samtidigt som det var väldigt kul blev det slitsamt. Han sjukskrevs igen, den här gången för utmattningssyndrom. På kort tid har han bytt arbetsgivare flera gånger.

Efter att ha sett Ann Heberleins dokumentär om bipolär sjukdom började han misstänka att det var vad han hade. Han gick till vårdcentralen för att få en remiss till vuxenpsykiatrin. Men läkaren var först motsträvig. Efter att han bett att få en second opinion började hon ställa några frågor. Då blev hon också övertygad. Diagnos ställdes för två år sedan.

Han har börjat ta mediciner men är osäker på om de har gett någon effekt. Ungefär en gång per år blir han hjärnslö, trött och lättirriterad.

ANNONS

– Mina föräldrar, svärföräldrar, men framför allt min fru stöttar och håller familjen upprätt under mina sjukdomsepisoder. Det är en stor trygghet och gör dessa perioder ofantligt mycket lättare och påskyndar tillfrisknandet.

Närmare relation

Han är öppen mot både arbetsgivare och elever.

– När jag har haft äldre elever har jag lagt en lektion på att berätta för dem om min diagnos. Jag berättar hur det kan yttra sig och vad de ska göra om de märker att jag börjar förändras. Om jag börjar komma sent till lektionerna och glömmer bort deras namn uppmanar jag dem att prata med rektorn, säger han.

Att han själv berättar gör att han får en närmare relation till sina elever. När han har äldre elever märker han att de lättare öppnar sig och berättar för honom om de mår dåligt.

ANNONS