Åklagaren har inte lyckats bevisa vem som utdelade knivhugget som dödade den 65-årige mannen i Derome. Det slog tingsrätten fast i en dom i går. De två 14-åriga pojkarna frias därmed från mordmisstankarna.
Läs också: Oklart om domen kommer att överklagas
I domen framgår att den mördade mannen har utsatts för brutalt våld. På halsen, ryggen och fötterna hade han skador som hade orsakats med en kniv eller annat knivliknande föremål. Han hade också omfattande huvudskador som hade orsakats av upprepat trubbigt våld. Även armar, bål och ben var skadade. Dödsorsaken var förblödning efter ett knivhugg som skadade halspulsådern.
I domen fastställs att den morakniv som hittades slängd bakom en mur på husets baksida är mordvapnet. Båda pojkarna har berättat att det utdelades hugg med just den kniven. De är dock inte överens om vem som utdelade hugget: de skyller nämligen på varandra och förnekar all form av våldsutövning.
På kniven fanns blod från den mördade mannen – men även dna från en av pojkarna. Tingsrätten anser dock inte att det är bevis nog. Båda pojkarna har berättat att pojken, vars dna fanns på mordvapnet, hittade kniven på den mördade mannens gård.
"Det är inte på något sätt en orimlig förklaring till varför hans dna finns på kniven", skriver tingsrätten i sin dom. De anser därför att pojkens dna på mordvapnet inte har något bevisvärde.
I domen framgår att den mördade mannen attackerades i sitt sovrum. Där mottog han knivhugget som skadade halspulsådern och ledde till hans död. Han lyckades ta sig ur sovrummet och segnade ner på golvet där han utsattes för ytterligare våld.
Därefter ska platsen ha sprutats ner med en pulversläckare. När kriminaltekniker undersökte platsen fanns det i pulvret gott om skoavtryck – som samtliga kom från de två pojkarna. Det konstateras alltså att pojkarna har befunnit sig i sovrummet där mannen mottog knivhugget, samt att pojken – vars dna fanns på mordvapnet – också har befunnit sig precis vid platsen där mannen hittades död. Tingsrätten konstaterar dock att avtrycken enbart visar att pojkarna har befunnit sig där efter mannens död.
Pojken, vars dna finns på mordvapnet, har också lämnat dna på en kvast som har använts som tillhygge för att slå mannen. Men återigen: mannen dödades med en kniv, och pojkens slag med kvasten bevisar därför inte att just han har utdelat det dödliga knivhugget.
Efter mordet tog sig pojkarna till Göteborg där de besökte en kompis till en av pojkarna. Där pratade de, och kläder tvättades.
Kompisen har i förhör berättat om besöket. Han säger att båda pojkarna berättade för honom att den ena pojken (han som har lämnat dna på mordvapnet) utdelade knivhuggen. Tingsrätten anser dock inte att vittnesmålet har något särskilt bevisvärde eftersom kompisen är nära vän med den andra pojken. Han skulle alltså kunna peka ut pojken för att skydda sin vän.
Att någon av pojkarna har mördat mannen är hur som helst klarlagt. Tingsrätten slår nämligen fast att ingen annan kan ha varit på gården och att en alternativ gärningsman därför kan uteslutas. Ändå räcker det inte för att döma båda som gärningsmän.
Även om pojkarna hade ansetts vara skyldiga så hade inget straff utdelats på grund av deras unga ålder. Syftet med bevistalan har varit att utreda skuldfrågan. Pojkarna anses bara vara skyldiga till grov stöld.
