Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

1/4
ANNONS ▼

Linnea Henriksson är alltid redo med kikaren

Nu kommer Getteröns flyttfåglar tillbaka från semestern i Medelhavet. För fågelskådaren Linnea Henriksson innebär det en intensiv men rolig period.

Linnea Henriksson tar emot på Naturum med kikaren runt halsen. I jobbet som naturvägledare guidar hon bland annat i fågelskådning och ägnar en stor del av dagarna med det hon brinner för. 

– Jag har fågelskådat i snart 15 år. Mycket av mitt jobb handlar om att hålla koll på vilka fåglar som finns var, säger hon. 

Vi går ner mot Stora gömslet. Det är ett skådarhus i trä med titthål i väggen där man kan skåda ut över fåglarnas "rastplats". Nu i april fullkomligt exploderar det dagligen av nya arter som kommer tillbaka efter vintern. 

Nyligen anlände Naturums symbolfågel skärfläckan, och det är den ska vi spana in först.

– När den är här så är säsongen igång, säger Linnea. 

Det blåser friskt genom titthålen. Linnea kan snabbt peka ut skärfläckan bland mängderna av högljudda skrattmåsar. För en oerfaren reporter som knappt använt en kikare och som inte kan identifiera många fler fågelarter än fiskmås och duva är det desto svårare att urskilja skärfläckan i den suddiga massan av vita fjäderfän. Men Linnea är van vid att guida även den grönaste nybörjare och med lite korrigering av kikaren för att få "bilden" skarp och en instruktion om var skärfläckan sitter blir allt plötsligt enklare. 

– Skärfläckan är väldigt speciell med sin böjda näbb. Jag har alltid tyckt att fåglar är väldigt vackra, säger hon. 

Vilka är höjdpunkterna för en fågelskådare?
– Man kan säga att det finns två typer av fågelskådare. En som tycker att vårens första sädesärla är höjdpunkten, och en som vill hitta riktiga rariteter och se första fynden i Sverige, säger hon.

Den sistnämnde typen ägnar sig ofta åt något som i fågelskådarkretsar kallas för att "dra". Då får man ett slags larm i mobilen när en annan fågelskådare sett något intressant, och lämnar det man har för sig för att åka dit. Som en slags fågelskådar-jour.

Själv var hon en av många fågelskådare som för några år sedan drog till Öland när det larmades om en Nordamerikansk stensvala. Det blev ett dramatiskt och speciellt minne. Den stackars stensvalan hade irrat bort sig på sin väg till Sydamerika och hamnat på andra sidan Atlanten. 

– Det var första fyndet i Sverige. Vi åkte till Öland på natten för att vara där vid gryningen. Flera hundra var där för att titta och den var otroligt fin. Plötsligt kom en sparvhök och tog den. Det blev knäpptyst bland alla fågelskådare, som om tiden stannat. Folk fick ringa sina kompisar och säga åt dem att vända tillbaka mitt på Ölandsbron, säger hon. 

Men för det mesta är det en betydligt mer rogivande syssla än så. För Linnea handlar det framför allt om att komma ut i och upptäcka naturen. 

– Många gör det också som en social grej med fika och prat. 

MEST LÄST