Bara några minuter efter att tisdagens direktsändning är över fylls redaktionsrummet intill studion av cigarrök och en doft av alkohol.
– Vill ni också ha whisky?
Som besökare är det lätt att få intrycket att P3:s unga komiker festar så fort sändningslampan slocknat varje eftermiddag men så är det (troligtvis) inte. Just i dag firas det att en av smederna i programmet ”Tankesmedjan” blivit pappa (”fast det kanske är lite hemligt”, säger Emma Knyckare, så vi vågar inte avslöja mer än att det blev en Unge).
På väg ner till radiohuset i Malmö har vi lyssnat på ekot. Huvudnyheten var utväxlandet av fångar mellan Israel och Palestina, israeliske Gilad Shalit har bytts mot drygt tusen fängslade palestinier. Ämnet plockas såklart upp även av satirprogrammet ”Tankesmedjan” som i eftermiddagens direktsända program bland annat vrider och vänder på den fråga som den vanliga nyhetsrapporteringen inte gav svar på: Hur sjutton kom man fram till att just tusen palestinier motsvarar en israel?
För ovanlighetens skull hörs Emma Knyckare knappt i dagens program.
– Nej, jag var bara inne i studion och flåsade lite. I dag har jag fått ”jobba framåt”, säger hon.
Även live
En kväll i veckan åker ”Tankesmedjan” på turné med ”Humorhimlen Live”, tillsammans med de andra humorprogrammen i kanalen, och det är morgondagens liveframträdande i Medborgarhuset i Falköping som Emma ägnat dagen åt att putsa på.
– Det kommer att bli något om att de som har killnamn som slutar på Y ofta blir kriminella och sedan kommer vi nog köra debatt också, men om vad vet vi inte än.
Att stå på scen skiljer sig en del från att stå i en radiostudio, men för Emma är det ingen stor grej. Hon har både teatervana från åren på Katrinebergs folkhögskola och är van vid att möta livepubliken som ståuppkomiker.
Dessutom gjorde hon nyss debut i tv. På kort tid har Emma Knyckare hunnit medverka i några avsnitt av humorprogrammet ”Extra! Extra!” i TV3, i den egna serien ”Film på minuten” för SVT Play (som avhandlar kända filmer på en minut) och så sent som i måndags var det premiär för ”Telefonpiraterna”, där Emma gör en av rösterna, i Kanal 5.
– Jag älskar radio för då pratar man med människor, i tv pratar man åt dem. Och även om ”Extra! Extra!” inte är ett familjeprogram så får man tänka mer på vad man säger. Det är ju inget politiskt program heller, om man jämför med ”Tankesmedjan” som är råpolitiskt. Men man får försöka få in sin humor i det formatet. Jag var nog lite för grov för ”Morgonpasset” också, tror jag.
Att synas i tv innebär också att man får vara försiktig på ett annat sätt.
– Ett skämt i tv är bränt och kan aldrig användas igen, medan ståuppskämten återanvänds. Man formar om dem - det är som en surdeg som man går och pillar på tills den är helt perfekt och det är dags att byta.
Uppdraget att vara rolig i radio har hon haft ett bra tag nu. Det började med krönikor i ”Morgonpasset Helg” men det stora genombrottet bland radiolyssnarna kom i somras när hon sände ”Morgonpasset Sommar” varje vardag i P3.
– ”Tankesmedjan” är tvärtemot ”Morgonpasset” på så sätt att nu förbereder man sig i tre timmar och sänder i en timme, i stället för att förbereda sig i en timme och sända tre. Det är lyxigt, säger Emma som precis skrivit kontrakt även för våren.
Anmälningar
De flesta som hört Emma Knyckares krönikor, inslag och satiriska debattinlägg i radio hajar till inför den ofta råa och för svensk radio ganska grova humorn. Men alla tycker inte att det är lika roligt. Emma Knyckare har fler anmälningar på sig hos granskningsnämnden än en normal radiopratare kommer upp i under en livstid.
– Anmälningarna haglade in, bekräftar Rikard Diego som jobbade med Emma på ”Morgonpasset” i somras. Hon har väl lite större tourettes än vad jag har så jag tror att hon stod för 90 procent av de inslag som blev anmälda. Om vi säger såhär: Det är inte jag som har blivit inkallad av chefen…
För ”Tankesmedjan” som sysslar med politisk satir är anmälningar mer regel än undantag, även om det ska mycket till för att ett inslag ska fällas.
– När jag söker på ”Tankesmedjan” så får jag upp VÄLDIGT många träffar. Vid en första anblick så är det ärenden om inslag om Danmark, Jimmie Åkesson och kronprinsessan Victorias graviditet bland annat, säger Kicki Uggla på granskningsnämnden för radio och tv.
Ligger på gränsen
Emma Knyckare tar alla anmälningar med ro.
– Vi får in anmälningar på varje program men det är meningen att vi ska ligga på gränsen. Det är asmånga som inte förstår ironi eller att det är ett satirprogram. Det är det som är så lyxigt med ståuppandet för då vet ju folk att de går dit för att skratta och det är härligt att komma ut och märka att folk verkligen lyssnar.
– ”Tankesmedjan” kommer undan med allt men med ”Morgonpasset” var det svårare. Då kunde det vara bara att man inte haft ett vårdat språk och en gång var det någon som tyckte att jag pratade skit om bönderna. Det gjorde jag verkligen inte, utan det var en som inte fattade. Vi hade också en jättebeef med en komiker från Skåne (Adde Malmberg) som ringde in och krävde en offentlig ursäkt, för att han tyckte att vi hade stulit ett skämt som han skrev 1974. Är man komiker och gör så… då får man ju räkna med att man får fan för det och det blev ett krig som varade hela sommaren.
För henne är det viktigt att humorn och satiren alltid slår uppåt.
– Vi försöker alltid att vara på makten, och stå på den lilla människans sida. Oavsett om det är scenhumor eller radiohumor så är det alltid roligare om offret sitter vid makten och inte redan är ett offer.
Det här med att vara rolig, i ett offentligt forum, började med ståuppframträdanden.
– Det var så jag började, eller med teater egentligen men det blev stand up som gjorde att jag hittade tillbaka till det som var kul på gymnasiet; att göra roliga sketcher. Katrineberg var något helt annat, men sedan fick jag åka runt med Riksteatern och göra just roliga sketcher. Och sedan kom jag hit till radion.
– Många tjejer som är komiker ser sig nog i första hand som något annat men jag har aldrig kunnat identifiera mig själv som skådespelare.
Dålig förnyelse
Humorbranschen får ofta kritik för att kvinnor inte får lika många chanser som männen på scen och i etern.
– För mig har det gått ganska fort och det negativa med det kan vara att man inte är riktigt färdig. Egentligen skulle man behöva två år för att utveckla sin scenpersonlighet men tjejer som är roliga blir grabbade så himla fort och sedan förväntas man leverera varenda vecka. Tjejer får bara en chans och är man inte bra då så får man inte vara med mer, medan många killar får chans på chans.
Hon är kritisk till att få vågar satsa på nya förmågor istället för att använda samma ansikten år ut och år in.
– Jag tror att jag är den enda i ”Extra! Extra!” som inte gjort sådan tv förut.
Nu är Malmö basen, vilket passar Emma Knyckare perfekt eftersom hon gillar den typiska Malmöhumorn som hon tycker är ”lite knepigare och knåpigare, lite knäppare humor”. Men Rolfstorp finns kvar i hjärtat och hon plockade till och med in boende från äldreboendet Ekekullen för att sjunga allsång i radiostudion varje fredag i somras.
Hemma i Rolfstorp
Emma har både barndomskompisar och föräldrarna kvar i Rolfstorp och på juldagen återförenas hon alltid med sitt högstadiegäng ”Purple Ladies”.
– Varje gång jag är i Rolfstorp blir jag påmind om att tiden har gått men att det inte hänt så mycket heller. En klasskompis köpte huset jämte mina föräldrar. Man märker att husen börjar säljas av och köps av nya barnfamiljer, nästa generation.
Yrkesvalet var det ingen som hade räknat med (”bara att jag tagit ett högskolepoäng ses som jätteflummigt”).
– För min släkt är det helt sjukt att jag inte har barn än.
Emma Knyckare är inte säker på att hon kommer att jobba som komiker om tio år och känner att hon inte är skapt att sitta framför en dator.
– Jag ser nog inte att jag gör detta om tio år… då har jag nog sadlat om och börjat kroppsarbeta, äntligen! Jag upptäckte sjön när jag flyttade till Göteborg och fick segla med Ostindiefararen. Det finns så otroligt mycket jag skulle vilja jobba med. Brandman, vad som helst. Det kanske sitter i ens gener att längta asmycket efter hus på landet och få ha en familj? Att få kunna något, bygga något, odla. Hela den kunskapen kommer att försvinna när alla ska ”jobba med media”.
– Många slår igenom när de är över 30 men för mig kanske det blir tvärtom – att jag har fått göra mina grejer när jag är 30. Jag kanske är helt alkoholiserad och ligger utanför Ullared och kräks då? Jag skulle aldrig orka leva såhär om tio år, att alltid, alltid prestera och alltid ha ångest för att man får göra sitt drömprojekt
