Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
1/3
ANNONS ▼

Fängelsetiden blev en nystart för Bråding

Livet gick fort för Sanna Bråding. Sedan tog det stopp. Efter en fängelsevistelse började hon jobba med sig själv. Det blev också starten till vad som senare skulle bli en självbiografi – och nu en föreställning.

Föreställningen är regisserad av Özz Nûjen och har, precis som självbiografin, fått namnet ”För mycket av allt”. I morgon har den premiär och på måndag besöker Sanna Bråding Varberg för att framföra den.
– Det börjar bli nervöst. Det blir mer och mer på riktigt, säger Sanna Bråding.
När vi når henne är det exakt en vecka kvar till premiären.
– Jag ser fram emot den med skräckblandad förtjusning. Men jag har bestämt att det måste gå. Jag fick barn mitt i allting och jag har försökt få in texter i huvudet samtidigt som jag har ammat och inte sovit.
 

Föreställningen är baserad på självbiografin, men har även ett större samhällsfokus.
– Jag vill belysa en samhällsproblematik och ifrågasätta varför vi dömer människor och ser allting så svart och vitt. Det är inte direkt smickrande delar av mitt liv som jag lyfter fram, och det är inte heller meningen, säger Sanna Bråding.
Hon påpekar att tanken med självbiografin aldrig var att skriva sina memoarer. Redan då handlade det om att diskutera samhällsfrågor, och även om att belysa vår syn på prestationer. Sanna Bråding har tidigare berättat om att hon haft en destruktiv relation till prestationer, och trott att det är allt som betyder något.
Hur är din relation till prestationer i dag?
– Den är dubbel. Det är en stor del av min kärna som jag jobbar med än i dag. Under en stor del av mitt liv har jag satt mitt värde på prestationer, och jag vill komma ifrån det för mig och mina barn. Däremot har jag en hög ambitionsnivå och vill göra saker bra. Det handlar om att hitta balans mellan de två rösterna.

I dag är Sanna Bråding programledare för Pira & Bråding i P3, och på senare år har hon också medverkat i många teatrar. Men hennes föreställning skiljer sig mycket från tidigare erfarenheter.
– Det är första gången jag gör en enmansföreställning. Det är första gången jag faktiskt skapar något själv. Det är ett tecken på att jag har kommit ett steg längre i mig själv. Jag hade inte vågat göra det här tidigare, säger hon.
Förhoppningen är att föreställningen ska leda till att fler våga prata öppet om vad de har gått igenom.
– Jag hoppas att publiken går därifrån med såväl skratt som tankar, säger Sanna Bråding.

MEST LÄST