Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    1/4

    En världsunik trål uppfinns i Bua

    Skaparna bakom trålen strävar mot en nollvision av oanvändbar småfisk i varje fångst.

    I fiskeribranschen har man problem med den så kallade landningsskyldigheten vilket innebär att man måste föra iland den fisk man får i trålen och att hela fångsten ingår i kvoten. Det gör också att den småfisk som inte går att sälja ska räknas in. Det ger ett ekonomiskt avbräck för fiskarna och drabbar också tillväxten i fiskbestånden.

    Diskussionerna om fiskbestånd har pågått i många år och oron för risken med utfiskade hav har bidragit till strikta EU-krav på fiskeredskap. Henrik Torkelsson tycker att direktiven är för snäva och till och med att de motverkar sitt syfte. Han visar upp en del av den trål som föreskrivs inom EU.

    – Småfisken kan gå ut ur nätmaskorna på trålen men ofta tar sig fisken inte ut förrän vid havsytan. Då har fisken redan drabbats av dykarsjuka och dör ändå. Mängden döda fiskar som inte tas ombord syns inte i statistiken, menar Henrik Torkelsson.

    Ett annat problem med den föreskrivna trålen, enligt Henrik Torkelsson, är att den vid hård vind istället slipper ut för mycket fisk. Det kan innebära att det inte blir någon fångst kvar över huvudtaget.

    Hemligheten med det nya redskapet är stora plastringar runt trålen som gör att den främre delen får en större omkrets.  I mellanledet mellan den första delen av trålen och den sista delen, trålpåsen, sitter gallerrister som släpper ut fisken. Småfisken kan därför ta sig ut ur trålen från flera håll.

    – Genom att fisken tar sig ur trålen på djupt vatten så dör den inte. Vi har nyligen mätt mängden död fisk. Jämfört med 15-21 procent död fisk som är standard inom EU idag så fick vi vid mätningar av fångsten i vår trål 3-8 procent svinn. Vi har nollvision och det är fullt rimligt att vi ska nå målen, säger Henrik Torkelsson.

    Projektet har sedan starten 2013 hittills fått sammanlagt fem miljoner kronor i bidrag från EU och statliga Jordbruksverket. I huvudsak är det fyra personer som står bakom projektet. Förutom Henrik Torkelsson, som testar trålen med sin båt Almy West, är ytterligare tre personer involverade. Dessa är konstruktören Jan Montin, Thomas Nilsson som är trådbindare och Stig Rune Yngvesson som uppfunnit plastringen.

    – Det visar att vi kommit en bra bit på väg men ännu inte nått målet. Vi vill ha hundra procent överlevnad av den fisk som hamnar i trålen. Vi gör det här för att säkra bestånden och för att skapa ekonomi i fisket, säger Henrik Torkelsson.