Pojkarna ställde till med rejäl oreda, vilket försvårade polisens arbete.
Pojkarna ställde till med rejäl oreda, vilket försvårade polisens arbete.

Domaren: Därför blev pojkarna frikända

Frikännandet av de mordmisstänkta 14-åringarna fick stor uppmärksamhet. HN lät domaren Mats Sjösten förklara tingsrättens bedömning.

ANNONS
|

I tisdags kom domen i Deromemålet. De två pojkarna, som har skyllt på varandra i förhör, friades från mordmisstankarna.

- Jag kan förstå att det finns ett missnöje med att det inte har gått att fastställa vem som är skyldig, men det går aldrig i en domstolsprocess att förvänta sig en viss utgång, säger Mats Sjösten, som är lagman vid Varbergs tingsrätt.

- Men jag kan förstå att folk blev lite förvånade, tillägger han.

Pojkarna har alltså hela tiden skyllt på varandra och förnekat all form av våldsutövning.

- Problemet är att det inte går att fastställa att någon av dem har gjort det. Vi vet ju att båda har varit där och vi vet att mannen har knivhuggits i halsen så att han dog. Vi kan utesluta andra gärningsmän, så det är någon av pojkarna. Men vi vet inte vem som har gjort det.

ANNONS

Varför döms inte båda två?

- Vi kan inte utesluta att en av dem har gjort det utan den andres inblandning. De säger att deras syfte var att gå dit för att stjäla en bil och det är mycket troligt att det var så, men att något sedan spårade ur.

- Vi kan inte säga att de tog sig dit med uppsåt att döda mannen. Den pojken som inte gjorde det behöver inte alls ha varit införstådd i vad som hände. Han kan ha blivit överraskad och då kan han inte dömas. Och eftersom vi inte kan säga vem av dem som gjorde det så måste vi frikänna båda.

Sjösten utvecklar sitt resonemang med en förenklad liknelse:

- Du befinner dig i en tunnelbanevagn med två andra personer. Ljuset släcks, och när det tänds igen så är en av de andra död. De som kan ha begått mordet är du eller den andra personen, och du vet ju att det inte var du. I rättegången pekar ni ut varandra. Ska man då döma båda eller frikänna båda? Svaret blir alltid att man inte ska döma någon oskyldig.

En omständighet som talade emot åklagarsidans version är att det inte fanns några som helst blodspår på pojkarnas kläder. Det borde det ha gjort med tanke på hur brottsplatsen såg ut.

ANNONS

- Sovrummet och tamburen var i princip målat med blod från golv till tak. En sådan artärskada gör ju att blodet sprutar ut, berättar Sjösten.

En av pojkarna lämnade dna på en kvast som har använts vid misshandeln av mannen.

- Men han är inte åtalad för misshandel, han är åtalad för att ha dödat mannen.

I övrigt fanns inga fingeravtryck på de tillhyggen som skulle kunna ha använts för att orsaka mannens omfattande krosskador.

- Det är ett problem, så klart. Det fanns visserligen dna på en kniv men det fanns olika uppgifter om hur det har gått till. Åklagaren har inte lyckats motbevisa pojkarnas berättelse.

När pojkarna lämnade platsen måste båda ha vetat om att mannen var död – men ingen larmade polis. Detta är dock inget som rätten kan ta hänsyn till, enligt Sjösten.

- Vill lagstiftningen att alla i en sådan situation ska kunna straffas så får det skaffas en lag som straffar underlåtenheten. Så att om du är i en sådan situation utan att ringa så är du därigenom delaktig och gärningsman – men så är inte lagstiftningen i dag.

Det faktum att pojkarna sprutade ner bostaden med en pulversläckare efter mordet försvårade också för åklagarsidan.

ANNONS

- Efter dödandet har pojkarna ställt till med en sådan oreda så att man inte har kunnat läsa alla spår.

ANNONS